Be om feedback! /Carina Koutakis

Efter att ha läst alla kvalitetsredovisningar från alla förskolor och skolor har jag en bild som säger: ”Det går ju bra, vi gör ju bra saker för våra barn och elever.” Det är kloka skolledare med kloka medarbetare som visar stort engagemang och har hjärtan stora som, ja, jag vet inte vad. Men bilden grumlas när jag tänker på de barn som inte får vara med i gemenskapen, elever som i juni inte knäckt läskoden, inte känner sig trygg på rasterna eller inte var behöriga till gymnasiet. Så minns jag Dylan Wiliams ord:” Stop being good, start being better”. Han menar att nöjdhet är utvecklingens värsta fiende. Detta provocerar mig först, att jag inte ska få känna mig nöjd, att inte få lugn och ro någon gång. Ser i skoldebatten att fler känner så.
Dock vet jag att det är viktigt att nyansera bilden så att den går att analysera och lära av. För självklart gör vi saker att vara nöjda över. Det är ju inte det som menas. Snarare att inte nöja sig med att vissa barn och elever inte når målen, eller annorlunda uttryckt – att vi i skolan inte når målen för alla barn och elever.
Vad är det vi gör/inte gör när det blir bra? Vad är det vi gör/inte gör när det inte blir bra? Så frågan om varför, på vilka grunder vi agerar som vi gör. Vet vi att det finns stöd för våra val? Finns förutsättningarna för att göra det som är bäst? Har behoven förändrats? Behöver jag förändra mig, lära mig något nytt eller fördjupat?
Vi är som våra barn och elever. De behöver förstå hur de kan lära sig nya saker för kommande situationer, s k metakognitiva strategier.
För läsåret 2019 har följande åtta övergripande utvecklingsområden arbetats fram som särskilt prioriterade. I de gemensamma sammanhangen såsom nätverken, kompetensutveckling och den kontinuerliga uppföljningen och analysen kommer de att ha ett större utrymme än övriga delar i våra uppdrag.

• Värdegrund och kultur
• Styrning, ledning och systematiskt kvalitetsarbete
• Utveckling, lärande och kunskap
• Inkluderande lärmiljö
• Nyanländas lärande
• Förskoleklassen undervisning
• Fritidshemmets undervisning
• Digitalisering

Effekterna av att förstå sitt eget lärande och kunna nyttja det i situationer som bjuder på det nya och obekanta är bland det mest kraftfulla verktyget. Därför är det målet också ett av de viktigare. Också för oss.
Gör din egen utvecklingsplan. Arbetslagets utvecklingsplan. Förskolan/Skolans utvecklingsplan. Hallsbergs skolors utvecklingsplan. Om alla ”JAG”, oavsett roll och position i kedjan, gör vår egen plan för vår egen utveckling vore det väl självaste (***) om vi inte skulle utifrån dessa områden och bli bättre, nå längre, öka måluppfyllelsen. Sluta vara bra – börja bli bättre!

Be om feedback! /Carina Koutakis

Efter att ha läst alla kvalitetsredovisningar från alla förskolor och skolor har jag en bild som säger: ”Det går ju bra, vi gör ju bra saker för våra barn och elever.” Det är kloka skolledare med kloka medarbetare som visar stort engagemang och har hjärtan stora som, ja, jag vet inte vad. Men bilden grumlas när jag tänker på de barn som inte får vara med i gemenskapen, elever som i juni inte knäckt läskoden, inte känner sig trygg på rasterna eller inte var behöriga till gymnasiet. Så minns jag Dylan Wiliams ord:” Stop being good, start being better”. Han menar att nöjdhet är utvecklingens värsta fiende. Detta provocerar mig först, att jag inte ska få känna mig nöjd, att inte få lugn och ro någon gång. Ser i skoldebatten att fler känner så.
Dock vet jag att det är viktigt att nyansera bilden så att den går att analysera och lära av. För självklart gör vi saker att vara nöjda över. Det är ju inte det som menas. Snarare att inte nöja sig med att vissa barn och elever inte når målen, eller annorlunda uttryckt – att vi i skolan inte når målen för alla barn och elever.
Vad är det vi gör/inte gör när det blir bra? Vad är det vi gör/inte gör när det inte blir bra? Så frågan om varför, på vilka grunder vi agerar som vi gör. Vet vi att det finns stöd för våra val? Finns förutsättningarna för att göra det som är bäst? Har behoven förändrats? Behöver jag förändra mig, lära mig något nytt eller fördjupat?
Vi är som våra barn och elever. De behöver förstå hur de kan lära sig nya saker för kommande situationer, s k metakognitiva strategier.
För läsåret 2019 har följande åtta övergripande utvecklingsområden arbetats fram som särskilt prioriterade. I de gemensamma sammanhangen såsom nätverken, kompetensutveckling och den kontinuerliga uppföljningen och analysen kommer de att ha ett större utrymme än övriga delar i våra uppdrag.

• Värdegrund och kultur
• Styrning, ledning och systematiskt kvalitetsarbete
• Utveckling, lärande och kunskap
• Inkluderande lärmiljö
• Nyanländas lärande
• Förskoleklassen undervisning
• Fritidshemmets undervisning
• Digitalisering

Effekterna av att förstå sitt eget lärande och kunna nyttja det i situationer som bjuder på det nya och obekanta är bland det mest kraftfulla verktyget. Därför är det målet också ett av de viktigare. Också för oss.
Gör din egen utvecklingsplan. Arbetslagets utvecklingsplan. Förskolan/Skolans utvecklingsplan. Hallsbergs skolors utvecklingsplan. Om alla ”JAG”, oavsett roll och position i kedjan, gör vår egen plan för vår egen utveckling vore det väl självaste (***) om vi inte skulle utifrån dessa områden och bli bättre, nå längre, öka måluppfyllelsen. Sluta vara bra – börja bli bättre!

Anna KaRLEFJÄrd för Hallsbergs lärare 20/6

Reflektioner från dagen med Anna Karlefjärds inspel kring betyg och bedömning

Citat från lite olika deltagare.

”Jag skulle ha gått vid lunch eftersom jag hade annat inbokat men sköt upp allt för jag ville inte missa ett endaste ord.”

”Tänk vad mycket tydligare det blev när någon med kunskap också har förmågan att uttrycka det på ”min” nivå!”

”När en lärare talar till en annan lärare så vet man att den förstår vad man menar.” apropå att Anna är lärare i sin profession.

”Oj, jag orkade inte riktigt hoppas att det skulle bli så bra som det faktiskt blev. Nu kan jag ta semester och känna mig nöjd.”

”Det här var ju ett utmärkt tillfälle för vårt fortsatta arbete med den här frågan. Så härligt!”

”Man blir ju varse att det finns bra saker som vi gör men att vi också har utvecklingsområden. Områden som kanske kunde gynna våra bedömningsutmaningar.”

”Jag tycker att detta var värdefullt även om jag inte omfattas av betygsbedömningen. Det är bra för mig, tror jag, att vara lite mer ”på banan” i vad eleverna står inför.” (apropå personens roll som resurspedagog)

”För en gångs skull är jag mycket nöjd!”

”Jag är benägen att säga att det här är bland det bästa jag hört. Och jag började arbete 2002!”

 

”Vad är kvalite i kunnandet?”

Anna Karlefjärd är universitetsadjunkt i pedagogiskt arbete och forskar inom rektorsutbildningen. Hon har även varit med och tagit fram mooc-kurserna Bedömning och betyg åk 4-6 samt Bedömning och betyg för åk 7-9, gymnasiet och gymnasiala vuxenutbildningen. Dessa nätbaserade kurser är framtagna på uppdrag av Skolverket och är nu uppe i över 26 000 deltagare.

”Mitt forskningsintresse handlar om hur lärare och rektorer utvecklar sin förståelse för nya styrdokument, i samtal och aktioner kopplat till bedömning. Tidigare studier visar hur de styrdokument som infördes 2011 påverkar lärares undervisning samt synen på deras professionella uppdrag. Det förefaller också finnas en osäkerhet kring hur stort friutrymme lärare och rektorer uppfattar att det finns när det gäller relationen mellan styrdokument och undervisning. Där uppfattningen om ett litet friutrymme riskerar att begränsa undervisningen och instrumentalisera arbetet med bedömning. Tidigare forskning visar också vikten av att lärare och rektorer får möjlighet att utveckla verksamheten genom kollegialt lärande. Med utgångspunkt i detta blir det intressant att undersöka vad som sker både med förståelsen kring styrdokument som med utvecklingen av verksamhetens bedömningspraktik, när rektorer och lärare ges möjlighet arbeta tillsammans med en forskare, under en längre tid.

Utifrån detta har jag valt aktionsforskning som forskningsansats. Inom aktionsforskning är det kollegiala lärandet i fokus, där jag som forskare lär tillsammans med deltagande rektorer och lärare. På detta vis blir också empowerment en viktig utgångspunkt för det gemensamma arbetet. Tillsammans bidrar vi som deltar i forskningsprojektet till utbildningsvetenskapens kunskapsproduktion. Empirin till denna studie har skapats genom två forskningscirklar där lärare och rektorer tillsammans med mig som forskare, under tre terminer, har haft bedömning som gemensamt objekt. I pågående analysarbete fokuseras framför allt på hur läroplanen förstås och gestaltas i de samtal och aktioner som skett inom ramen för forskningscirklarna.”

/Anna Karlefjärd

Slöjden i fokus!

Vilken dag! Med betoning på det positiva. En kompetensutvecklingsdag fylld med matnyttigt riktat mot slöjdlärare. Det är inte var dags mat och inte ens årets. Tror inte ens att det har hänt tidigare, att alla slöjdlärare i kommunen får åka iväg på en gemensam fortbildning samtidigt. För det är just det som är poängen, vi får en gemensam plattform att förhålla oss till, något att utgå från när vi ska vidare mot en mer likvärdig slöjd för våra elever i kommunen. Vi har alla olika bakgrund vad gäller utbildning och erfarenhet vilket är ett stort plus och en enorm tillgång i vårt slöjdnätverk men det innebär också att det kan spreta i hur vi ser och tolkar olika saker som bedömning mm. Det här känns som startgropen för en utveckling i slöjdämnet och dess undervisning samt lärande som till syvens och sistens kommer våra elever till del. I tre år har vi träget träffats två – tre gånger/termin och vi har utvecklats från att vara en kanal för uttryck kring missnöje och dåliga förutsättningar till att sätta slöjden i fokus, synliggöra dess vikt och betydelse och få en samsyn kring styrdokument och kunskapskrav.

Det är en ynnest att få vara en del i denna process, att se utvecklingen och känna den vilja och energi som finns bland dessa mycket kompetenta kollegor. Hur denna satsning som kommunen gjort på slöjdlärarna tas an med ambition och energi. Att det här kommer att göra skillnad känns tydligt och att det kommer att bära frukt långt framöver. Nu har vi ett väl etablerat slöjdnätverk, vi har tagit det första steget (av förhoppningsvis fler) mot gemensam kompetensutveckling och nästa mål att checka av är en centralt förankrad ämnes-och resultatkonferens med fokus på slöjd.

Lyssna på den tysta kunskapen
Vad är det som skickliga pedagoger vet och gör när det blir riktigt lyckat för våra barn och elever? Det kan ofta bli tyst i rummet när detta ska beskrivas. Sen kommer uttryck som ”man bara vet” och så småningom ”det brukar fungera”, ”erfarenheter”. Att detta är så svårt att tala om är ett hinder för skolan. Ett språk, och en medvetenhet om kraften i det, behöver alltså utvecklas. Det är just där det kollegiala lärandet fyller sitt syfte. I det sammanhanget kan kollegor utforska sin egen vardagspraktik genom dialog och delande. Just så kan det tysta, viktiga, bli hört och öppet för flera.

Skolverket skriver så här om beprövad erfarenhet.
”För att benämna en erfarenhet beprövad menar Skolverket att den måste vara prövad, dokumenterad och genererad under en längre tidsperiod och av många. I Skolverkets tolkning av skollagen byggs den beprövade erfarenheten i verksamheten och av professionen och den är lika relevant som den akademiskt framtagna kunskapen. Om beprövad erfarenhet är delad, dokumenterad och utvärderad då kan den också bli överförbar och komma till nytta och användas i flera kontexter.”

En god idé är att alltså att systematisk planera, följa upp och dokumentera de resultat och förändringar, justeringar, som görs. Om vi därtill lägger ett kritiskt förhållningssätt, som liknar vetenskapens kärna, d v s att ifrågasätta och problematisera, gör vi både oss själva och barnen och eleverna en stor tjänst. Lika viktigt är att vi då också följer Skollagen.

Denna arbetsmodell bör användas för alla delar i skolans uppdrag, och fungerar för alla nivåers mål; klassrummets, arbetslagets, nätverkets, ledningsgruppens, elevhälsans, förvaltningens liksom i nämndens. Det är så vi skaffar oss väl grundade argument.

Om begreppet vetenskaplig grund skriver Skolverket följande:
”Vetenskaplig grund innebär att kritiskt granska, pröva och sätta enskilda faktakunskaper i ett sammanhang samt söka efter förklaringar och orsakssamband i tillgänglig relevant forskning.”

En profession, som vet vad den gör och inte gör, varför och varför inte, blir också en stark och stabil profession. Så kan erfarenheter prövas och bli beprövade. Så blir vardagens erfarenheter grund för ny kunskap, ja t o m för ny vetenskap.
Carina M Koutakis, utvecklingssamordnare

Be om feedback! /Carina Koutakis

Efter att ha läst alla kvalitetsredovisningarfrån alla förskolor och skolor har jag en bild som säger: ”Det går ju bra, vi gör ju bra saker för våra barn och elever.” Det är kloka skolledare med kloka medarbetare som visar stort engagemang och har hjärtan stora som, ja, jag vet inte vad. Men bilden grumlas när jag tänker på de barn som inte får vara med i gemenskapen, elever som i juni inte knäckt läskoden, inte känner sig trygg på rasterna eller inte var behöriga till gymnasiet. Så minns jag Dylan Wiliams ord:” Stop being good, start being better”. Han menar att nöjdhet är utvecklingens värsta fiende. Detta provocerar mig först, att jag inte ska få känna mig nöjd, att inte få lugn och ro någon gång. Ser i skoldebatten att fler känner så.

Dock vet jag att det är viktigt att nyansera bilden så att den går att analysera och lära av. För självklart gör vi saker att vara nöjda över. Det är ju inte det som menas. Snarare att inte nöja sig med att vissa barn och elever inte når målen, eller annorlunda uttryckt – att vi i skolan inte når målen för alla barn och elever.

Vad är det vi gör/inte gör när det blir bra? Vad är det vi gör/inte gör när det inteblir bra? Så frågan om varför, på vilka grunder vi agerar som vi gör.  Vet vi att det finns stöd för våra val? Finns förutsättningarna för att göra det som är bäst? Har behoven förändrats? Behöver jag förändra mig, lära mig något nytt eller fördjupat?

Vi är som våra barn och elever. De behöver förstå hur de kan lära sig nya saker för kommande situationer, s k metakognitiva strategier.

För läsåret 2019har följande åtta övergripande utvecklingsområden arbetats fram som särskilt prioriterade. I de gemensamma sammanhangen såsom nätverken, kompetensutveckling och den kontinuerliga uppföljningen och analysen kommer de att ha ett större utrymme än övriga delar i våra uppdrag.

 

  • Värdegrund och kultur
  • Styrning, ledning och systematiskt kvalitetsarbete
  • Utveckling, lärande och kunskap
  • Inkluderande lärmiljö
  • Nyanländas lärande
  • Förskoleklassen undervisning
  • Fritidshemmets undervisning
  • Digitalisering

 

 

Effekterna av att förstå sitt eget lärande och kunna nyttja det i

situationer som bjuder på det nya och obekanta är bland det mest
kraftfulla verktyget. Därför är det målet också ett av de viktigare. Också för oss.

Gör din egen utvecklingsplan. Arbetslagets utvecklingsplan. Förskolan/Skolans utvecklingsplan. Hallsbergs skolors utvecklingsplan. Om alla ”JAG”, oavsett roll och position i kedjan, gör vår egen plan för vår egen utveckling vore det väl självaste (***) om vi inte skulle utifrån dessa områden och bli bättre, nå längre, öka måluppfyllelsen. Sluta vara bra – börja bli bättre!

 

 

Projekt: Sätta Hallsberg och slöjdämnet på kartan!

Sedan några år tillbaka har vi ett nätverk för oss slöjdlärare i Hallsbergs kommun. Alla skolor är representerade och vi träffas 2 – 3 ggr/termin. På dagordningen står allt från likvärdig bedömning och kompetensutveckling till gemensamma projekt. Vi har sedan start försökt få till ett gemensamt projekt med utställning som mål och äntligen är vi på g. Efter en del efterforskningar och förfrågningar har vi äntligen fått ett datum för utställning i oktober, nu i höst, närmare bestämt lördag den 20. Platsen för vår utställning kan inte vara mer lämplig och det blir i en miljö som satt Hallsberg och konst på världskartan. Vi pratar såklart om det anrika Bergööhuset. Det blir en årskurs på varje skola som ska vara delaktiga i projektet och tanken är att båda slöjdarterna ska vara representerade samt att slöjdarbetet ska kopplas till Hallsberg eller den ort  i Hallsbergs kommun som skolan ligger i. Detta blir också ett ämnesöverskridande projekt där flertalet ämnen kommer inkluderas, historia, geografi, samhällskunskap och såklart svenska. Det finns krafter som försöker påtala att slöjd är något förlegat och som inte hör en modern skola till och vi slöjdlärare vill tillsammans med våra elever visa på motsatsen. ”Den hand som arbetar skapar en hjärna som tänker” sa han så klokt den store Carl Malmsten.

Upp och hoppa igen! /Carina Koutakis

Med ett öga i det redan gjorda, ett i nuet och, ett tredje som kisar in i framtiden söker jag efter signaler, svar och struktur. Dåtid, nutid, framtid. Nu har jag inte tre ögon så jag får vrida på huvudet, läsa gamla anteckningar och skissa på lösningar och modeller. 

”Den blomstertid nu kommer” innebär för oss som jobbar i skolan att gå från ett lärår, via välförtjänt ledighet, in i nästa. Vi pustar ut och laddar om. Vi kramas, vinkar och gläds. Någon tår kanske tränger sig fram. Önskar lycka till. Hoppas att vi gjort tillräckligt.

För våra barn och elever är sommarlovet och ledigheten också avslut och början på samma gång. De lämnar oss i full blom, precis som naturen, och de kommer att växa och utvecklas, av sina erfarenheter. Om inte på exakt samma sätt som i skolan och i förskolan, så minst lika mycket. Sol, regn, bad. Lek och bråk. Skrubbsår och motgångar. Upp och hoppa igen! Och framgångar.

Jag har några frågor inom mig som lyder: Har jag gjort rätt? Hur vet jag att jag gjort rätt? Jag letar i mina anteckningar, söker i mapparna, bland bokstäverna och siffrorna. Drar mig till minnes några händelser och inser att det är lite blandat. Mycket har blivit rätt. Visst har blivit nästan rätt, somt blev inte rätt alls. Känns tufft att inse och erkänna. (Behöver en kaffepaus.)

När jag ömkat mig en stund och det sista kaffet kallnat, sätter jag mig åter vid mitt skrivbord. Jag säger till mig själv: Upp och hoppa igen! Det här är mina skrubbsår och de läker. De påminner mig och lär mig.

Carina M Koutakis

Utvecklingssamordnare