Kategoriarkiv: Gunilla Gerdvall

Ge aldrig upp!

Jag träffade på en bekant häromdagen som jag kom att samtala med. Kvinnan jag mötte har en son som till hösten ska börja i sexan, sonen går inte på min skola utan på en skolan någon annanstans i vårt avlånga land. Nästan direkt styrde hon in samtalet på sonen, det var som om hon behövde få lätta på trycket och dela sin börda genom prata med någon. Med tårarna rullande nedför sina kinder sa hon att sonens lärare hade sagt att hon hade gett upp hoppet om att kunna hjälpa hennes son mer med skolarbetet, det fanns inget mer som läraren ansåg sig kunna göra. Det enda som återstod var att utreda honom vilket kommer att ta lång tid eftersom det är långa kötider för att göra utredningar.

– Det värsta var att läraren sa allt detta när min son satt med! Han hörde det, att hon givit upp allt hopp när det gäller honom! Vad ska vi föräldrar göra nu? Jag känner mig helt utelämnad! I sexan har de ju dessutom både nationella prov och får betyg … Hur ska det gå för honom?

Hennes förtvivlan gick att ta på. Jag svalde hårt och önskade att det hade funnits en knapp att trycka på som fick fram all den hjälp som kvinnans son behövde. Om den knappen hade funnits då hade jag tryckt på den direkt … men så enkelt är det ju tyvärr inte! En kille som han behöver en lärare som orkar kämpa på tillsammans med honom, en lärare som inte ger upp trots motgångarna.

Vissa elever har det svårare än andra med sitt skolarbete och dessa barn är en stor utmaning både för oss pedagoger i skolan och för föräldrarna där hemma. Vi får dock aldrig säga till ett barn att hoppet för denne är ute, att det inte finns något mer skolan kan göra. Det finns alltid en väg framåt även om den ibland är svår att finna. Vi brukar ju säga att hoppet är det sista som överger människan och det är ju på detta hopp som vi kan bygga vidare på. Vi får absolut inte släcka denna hoppets låga.

I samband med denna händelse såg en film som var i motsatt anda mot den ovan nämnda lärarens anda. I filmen talar rektor Vera Varg till de elever på hennes skola som har blivit hemmasittare och hennes tal berör även mig. Veras engagemang och fina inställning, att det är skolan som har misslyckats och inte eleven, tar säkerligen bort en hel del av de skuldkänslor som eleverna har och hennes ord lättar förmodligen på bördan som dessa ungdomar känner. Skolans rektor visar att hon ser dessa elever, att hon tror på dem och att hon inte har gett upp hoppet om deras skolgång eller framtid. Se Veras varma hälsning vid skolavslutningen till skolans hemmasittare:

Elever som misslyckas i skolan måste få känna att någon tror på dem, att någon aldrig ger upp utan finns där. Om hoppet får spira hos eleverna får de mod att försöka på nytt, om hopplösheten istället gödslas och ges möjlighet att gro görs det dessvärre inga framsteg.

Vi lärare måste fråga oss själva: Skulle jag vilja vara en elev i min egen klass? Det klassrum som vi lärare möter varje dag är en spegelbild av vår egen attityd sägs det och det kan nog ligga en hel del i det. Vi lärare måste skapa ett gott arbetsklimat där våra elever får växa i självtillit och i tron på sin egen förmåga. Om vi håller på att förlora hoppet om någon elev så är det vår skyldighet att ta hjälp av kollegor, rektor, specialpedagog eller någon annan som kan hålla hoppets låga brinnande. Vi får aldrig ge upp i vårt arbete med att förmedla nya kunskaper till våra elever.

Motivationen är motorn

Min dotter läser till lärare och hon är nu inne på sin fjärde termin. Denna termin är det matematik som står på schemat. Jag märkte att hon bävade lite för hur det skulle bli att läsa matematik på universitetet, jag peppade och sa att det kommer att gå jättebra.

Så kom dagen när den första matteföreläsningen skulle äga rum. Jag tänkte mycket på hur min dotter hade det under arbetsdagen och så fort jag slutade jobbet ringde jag upp henne för att höra. Ungefär så här berättade hon om hennes första matematikföreläsning:

Alla satt väntade på att föreläsaren skulle komma och tiden gick. Studenterna skruvade på sig, kollade på sina klockor och undrade varför ingen kom, men så tio minuter försent öppnades dörren och in kom en stressad kvinna tog plats på scenen.

– Ursäkta att jag är så sen, sa hon, men jag ligger i skilsmässa just nu och allting är så struligt. Dessutom var mina barn för bedrövliga i morse … Ja, ja! Vi får försöka ta oss igenom detta även om jag bara har bara blivit tilldelad denna kurs, matte är egentligen inte mitt ämne. Vi får försöka att fixa det här ändå men ni ska veta att matte som sagt inte är min grej.

Alla studenter tittade sig modlöst omkring. Hur skulle de stå ut med matte denna termin? Kvinnan hade dränerat dem på all studiemotivation och min dotter kände att terminen som just hade startat skulle bli hemsk. Hur skulle hon klara av denna kurs? Då sa kvinnan på scenen:

-STOPP! Ingenting av det jag nyss sa stämmer! Jag kom försent med flit! Jag är lyckligt gift och vi har underbara barn tillsamman. Dessutom älskar jag matematik! Detta är mitt favoritämne! Jag ville bara visa er hur mycket lärarens beteende kan påverka klassens. En lärare kan ge motivation till sin klass eller ta bort motivationen helt och hållet. Nu vill jag att ni pratar med varandra om hur de lärare ni gillade i skolan var? Hur var de lärare som gav er motivation att jobba?

Sedan följde en fantastisk diskussion om hur viktigt det är med motiverade lärare. Min dotter tyckte att detta var en kanonstart på terminen och hon blev verkligen motiverad att ta sig an den nya terminen med dess utmaningar.

Hur ska en bra lärare vara? Här kan ni se vad ett gäng människor på stan tycker:

Först förfasades jag av min dotters berättelse, skakade på huvudet och tänkte att så här får det verkligen inte gå till! Att det kan var så på ett universitet! Sedan drog jag en lättnadens suck när hon kom till slutklämmen! Så genialt sätt att påvisa hur en lärare påverkar sin klass! Detta hade motiverat min dotter och det motiverade även mig.

Motivationen är motorn som får oss att jobba, får oss att arbeta trots att det är lite besvärligt och tar emot. Försöker någon att tvinga oss att göra något som vi verkligen inte vill så tappar vi helt motivationen och vill absolut inte göra det som blir oss påtvingat. Enligt Anna Davidsson, vars föreläsning jag var på i april, så blir vi motiverade när vi har ett tydligt mål, när vi får vara med och påverka samt får hjälp när vi behöver det. En motiverad person smittar av sig likväl som en omotiverad person gör.

Simon Lussetti, en YouTubers, säger att motivationen är viljan att ta sig någonstans, viljan att fortsätta. Motivationen är bensinen i ditt projekt, det är den som driver dig framåt. Se honom berätta vad som motiverar honom:

Motivationen är viljan att göra en ansträngning, att vilja utvecklas. Här är en film som tar upp några praktiska tips för att bli motiverad:

Vi kan motivera de som finns omkring oss, både kollegor och elever, och på så vis vara en del av en positiv utveckling. Denna utveckling kan få de personer vi möter att känna att de kan klara av saker som de förut inte trodde sig kunna.

Begåvade barn

Vi har väl alltid blivit extra imponerade när vi har träffat på ett barn som har en särskild begåvning inom ett eller fler områden, ett barn som har större kunskaper än sina jämnåriga. Dessa barn har vi ibland svårt att veta hur vi ska bemöta och utmana på ett för dem stimulerande sätt. Resurserna satsas ofta på dem som inte når upp till kunskapskraven och inte på dem som når långt över.

DN hade en intressant artikel skriven av Peter Letmark om dessa särbegåvade barn i lördagens upplaga och den tyckte jag att var riktigt bra. Jag vill därför dela med mig av denna artikel, läs den här:

http://www.dn.se/arkiv/lordag/sa-kanner-du-igen-ett-sarbegavat-barn-begavning-och-prestation-ar-inte-samma-sak/

Tänkvärda citat

Åtta av oss förstelärare från Hallsbergs kommun åkte i förra veckan till Stockholm på en konferens för förstelärare. Jag tänkte dela med mig utav några citat från föreläsningarna, som ett litet tänkvärt potpurri.

”Använd varandras kompetenser i undervisningens utveckling.” (Daniel Alvunger)

”Det du kan göra med hjälp i dag kan du göra på egen hand i morgon.” (Jenny Edvardsson citerade Lev Vygotsky)

”Enda sättet att förbättra resultaten är att förbättra undervisningen.” (Bitte Sundin)

”Det är inte problemet som är problemet utan HUR vi hanterar problemet som är problemet” (Anna Davidsson)

Rocka Sockorna!

Jag hoppas att ni, liksom vi, är med på årets Rocka Sockor. Grejen med att Rocka Sockor är att visa att man tycker att det är roligt att vi alla är olika och att olika är bra. För att visa att man tycker så ska man den 21 mars ta på sig två olikfärgade strumpor, det är att Rocka Sockor. Se en helt ny musikvideo till årets Rocka Sockor:

Rocka sockorna är alltså en manifestation för att öka förståelsen för att människor är olika. Bakom initiativet står Nathea Anemyr som är 12 år. Hon ville hylla sin storasyster Noelle och alla andra som har Downs syndrom med att Rocka Sockor i skolan. För att visa att man är med i aktionen så bär man alltså olikfärgade strumpor.

För två år sedan väcktes ett   ett stort intresse för att Rocka Sockorna över hela landet och Nathea blev uppmärksammad i media. Sedan dess har Rocka Sockor blivit rikskänt. Här kan du se en film från 2015 då denna dag fick en enorm spridning. Det är Nathea som berättar om sin idé med denna dag:

Jag har rockat sockor med min förra klass i två år och vi gjorde egna musikvideos till dessa dagar. Det tyckte klassen att var roligt och viktigt. Se våra två filmer här:

Vår musik- och träslöjdslärare här på Stocksätterskolan har gjort två filmer tillsammans med sin styvdotter Karin. Hon vill med videon visa att man får kämpa mycket när man har Downs syndrom. Dessa filmer har min klass gillat väldigt mycket:

Nu hoppas jag att du är med och Rockar Sockor i år. På Stocksätterskolan kommer vi att göra det för tredje året. Låt oss slå ett gemensamt slag för alla människors lika värde och fylla sociala medier med olikfärgade strumpor!

Läsmysteriet

Om du jobbar med de olika lässtrategierna i din klass vill jag tipsa dig om Ur Skolas tv-serie Läsmysteriet. Det finns åtta delar av Läsmysteriet och varje del är en kvart långt. Programmet vänder sig mot  elever i årskurs 4-6, men jag tycker absolut att man kan jobba med detta även i en trea. Det finns en handledning att skriva ut med lektionstips för hur man kan jobba med denna tv-serie och bilder på de olika personerna som dyker upp i handlingen. I handledningen finns det utförligt skrivet hur du kan jobba med Läsmysteriet till de två första avsnitten och sedan kan du fortsätta att göra likadant till de övriga. Konceptet går ut på att man tittar en bit på filmen, pausar, diskuterar, tittar vidare, pausar igen, diskuterar osv.

Programmet är uppbyggt som en tävling där tre barn per avsnitt försöker att lösa ett mysterium som har skett på ett slott med hjälp av att klara två utmaningar i slottets källare. För att klara detta tar de hjälp av de olika lässtrategierna.

Mina elever älskar detta program och vi har haft många fantastiska diskussioner om vem den skyldige kan vara och varför de misstänker just denne person. Det är lika trevligt varje gång!  Mitt tips är därför att du kryddar dina svensklektioner med Läsmysteriet, om du inte redan gör det! Gå in på ur.se och sök dig fram till dessa guldkorn!

Fokusera på styrkor!

Det är lätt att fokusera på svagheter, både sina egna och andras, när fokus givetvis istället skulle ligga på våra styrkor. Den väl inpräntade jantelagen i oss säger till oss att vi inte ska tro att vi är något. Men alla människor har många fantastiska styrkor som inte bör tryckas ned utan lyftas upp. Genom att bejaka de styrkor som vi ser hos andra kan vi ge våra medmänniskor modet att våga växa vidare. Vi kan få andra att blomma ut om vi vattnar dem med bekräftelse för allt det goda vi ser hos dem.

Vi som har den stora förmånen att jobba i skolans värld vet ju hur vi sliter för att våra älskade elever åtminstone ska nå upp till godkänt i alla skolämnen och då är det lätt att vi till största del fokuserar på det som brister hos våra elever. Det är inte konstigt att vi gör så då det ju är vårt uppdrag att se till att alla våra elever når upp till de kunskapskrav som finns. Men kanske skulle fokuset istället ligga på styrkorna?

I idrottens värld är det en självklarhet att se till varje idrottsutövares styrka. Det är helt givet att varje person ska vara på den position där de presterar bäst, en bra fotbollsmålvakt placeras t ex inte ut som forward i sitt lag utan ställs i målet. Likaså har man inom psykiatrin gått från att man förr har varit helt sjukdomsfixerad till att man nu ser på det friska hos patienten och att man bygger på det.

Om en elev bara får jobba med det som är dennes svaghet är det väldigt lätt att eleven tappar energin, motivationen och intresset. Det kan vara att ödsla en massa onödig energi på saker som ändå inte ger så stora resultat. Låt eleverna lägga sin största energi på det som de är bra på. Kanske kan eleven stärka det som den är svag i genom att jobba med sin starka sida?

Det finns forskning som visar på att den som utvecklar sina styrkor mår bättre. Vi blir lyckligare människor om vi använder oss av våra styrkor istället för våra svagheter.

Här kan ni höra en förälders tankar om samma ämne:

Om vi fokuserar på styrkorna kan vi få ett mer avspänt förhållande till misslyckanden, misslyckandet kan ses som vägen till ny kunskap. Det finns forskning som visar att elever som har ett växande tankesätt, d v s att de ser misslyckanden som ett redskap till att kunna ta till sig ny kunskap, når längre i sin kunskapsutveckling än de elever som har ett låst tankesätt och är rädda för misslyckanden.

Mitt råd är att vi i skolan ska rikta strålkastarna på det som är elevernas styrka och på det viset ge dem kraften och självkänslan att genom sin styrka även ska orka jobba med de områden där de får kämpa mer. Om de får inställningen att ”Misslyckanden är en naturlig del av att lära sig nya saker,” likt eleverna i filmen ovan har de goda förutsättningar att nå långt i sin kunskapsutveckling. Ingen kan kunna allt men alla har områden där vi kan glänsa om vi bara vågar avsäga oss jantelagen och se på oss själv ur ett annat perspektiv.

Den fantastiska hjärnan

images-1

Det är fantastiskt hur mycket vi människor har förmåga att lära oss och då barn i synnerhet. Hjärnan är den mest komplexa struktur som man känner till. Den har en svindlande stor kapacitet att ta till sig nya kunskaper men den behöver tränas för att fungera som allra bäst. Forskningen visar att hjärnan hela tiden genererar nya hjärnceller, speciellt när vi lär oss nya saker. Det stämmer alltså inte, det vi kanske har hört, att vi har ett visst antal hjärnceller från födseln som sedan aldrig kan öka utan som vi bara kan tappa. Det är viktigt att våra elever får kunskap om att deras ansträngningar att ta till sig ny kunskap ger verkan och har effekt, en viktig kunskap även för deras föräldrar. Denna kunskap ger nämligen motivation! I denna film tar Erik Fernholm, han är entreprenör inom motivationsforskning, upp detta på ett enkelt och inspirerande sätt. Jag har visat just denna film för mina elever och det var som en aha-upplevelse för dem. Filmen passar även utmärkt att visa för föräldrar. Se den här:

En sak till som är viktig är hur vi ger beröm till våra elever under deras inlärningsprocess. Våra ord gör skillnad! Orden kan få eleverna att våga ta sig an nya utmaningar eller kan få dem att begränsa sig då det finns en risk att de misslyckas. Här kan ni se det intressanta resultatet av Carol Dwecks studie som handlade om barn och beröm:

images-2

Det gäller att vi skapar ett tillåtande klimat i våra klassrum där alla får möjlighet att växa i sin takt, klassrum där eleverna utmanas och uppmuntras!

 

FN-dagen

ladda-ned-38

Den 24 oktober varje år är det FN-dagen och det brukar uppmärksammas i skolorna runt om i vårt avlånga land. Jag tänkte skicka med några tips inför denna dag men först vill jag dela med mig av en anekdot som utspelade sig i min klass för ett antal år sedan:

Det var FN-dagen och jag förklarade för min dåvarande klass att den dagen kom till för att många länder var trötta på krig efter att två stora krig hade rasat ute i världen. Länderna gick samman för att jobba för fred på jorden. Eleverna satt tysta och lyssnade på min vidare förklaring till vad FN-är. Efter en liten stund räcktes en hand upp och en elev berättade att denne kände en jägare, det var väl det närmaste en soldat som eleven kände till och således associerade till detta. Nu räcktes fler händer upp, det var fler som kände eller hade sett en jägare. En pojke i klassen som satt med uppsträckt hand sa:

– Min morbror är jägare! Han såg sig stolt omkring och kompisarna blev lite imponerade förstås.

– Jaha, han är jägare, sa jag och tänkte just lämna ordet vidare till en annan elev med handen i vädret just som pojken ivrigt började vifta med sin hand. Jag gav honom ordet igen och han fortsatte:

– Jag glömde att säga en sak! Han är kannibal också!

– Är han en kannibal? undrade jag och såg förvånat på honom. Just denna lektion hade jag rektorn på besök i klassrummet och en resurs och vi tittade frågande på varandra och på pojken. Allas förundran fick pojken att tveka på det han sagt. Han funderade ordentligt och sa:

– Jag sa fel! Scout menar jag! Han är en scout!

Lättade tittade vi vuxna på varandra och vi log i smyg åt det gulliga att han förväxlade orden kannibal och scout med varandra.

Nu över till några tips inför måndagen:

  •  Det finns material anpassat för skolan, från lågstadiet till högstadiet, att ladda ned från FN-förbundet. Årets tema är utbildning. På denna sida finns också en tävling som eleverna kan delta i. Läs mer här: FN-förbundet
  • Det finns jättefina sånger till FN-dagen, både texter och musik, på  Elinborgsskolan i Stockholms hemsida. Lyssna på dem här: Elinborgsskolan
  • Prata gärna om Malala Youzafsai, tjejen som vann Nobels fredspris 2014 och vars motto är: ”Ett barn, en lärare, en penna och en bok kan förändra världen.” Sök på YouTube så hittar du många olika filmer.
  • ”Livets lotteri” som finns på  Rädda Barnens hemsida är fantastiskt! Eleverna kan få ta en ny lott i detta lotteri genom att stoppa ett snurrande hjul och se var de kunde ha fötts och vilka förutsättningar de i sådana fall hade haft i det landet. Chansen att bli född i Sverige är faktiskt bara 0.08%. Ta en lott du också i: Livets lotteri
  • På sli.se finns det många filmer om barnkonventionen för barn i alla åldrar. En serie som finns där och som jag varmt kan rekommendera är: Med all rätt
  • Barns farliga skolvägar i andra delar av världen finns beskrivna i korta texter och visade med gripande bilder på Boredpandas hemsida: Boredpanda
  • Det finns en annan sida på internet där det visas hur det ser ut i olika klassrum runt om i vår värld. Dessa fina bilder kan definitivt bidraga till många intressanta diskussioner. Bilderna finns på: theguardian
  • Det finns en gratis-app som heter ”Alla barns rätt”. I den appen kan man läsa barnkonventionen och läsa en bok där barns rättigheter tas upp på ett lustfyllt sätt tillsammans med glada bilder.

Glad FN-dag önskar jag dig! 😀

Aktiva och engagerade elever

Jobbet är slut för dagen. Jag kommer hem och kollar lite på Facebook och då får jag syn på ett inlägg som fångar mitt intresse. I en utav alla de grupper jag är med i skriver en pedagog om ett arbetssätt som jag inte tidigare har stött på och som jag direkt känner att jag vill testa. Arbetsmodellen heter på engelska ”StandUp, HandUp, PairUp!” och kallas på svenska för den vandrande reportern. Detta arbetssätt stärker gruppkänslan och får eleverna aktiva och engagerade. Alla elever får jobba med alla och med denna metod får varje elev dela sina tankar med många. Metoden känns fräsch och lockande! Jag ser många olika användningsområden där denna metod kan användas för att väcka engagemang hos eleverna.

Modellens upplägg fungerar likt följande:

  1. Alla elever ställer sig upp och sträcker upp handen.
  2. Eleverna rör sig runt i klassrummet med handen uppsträckt, söker ögonkontakt med klasskompisarna, hälsar på en av dem med en ”High five”.
  3. Eleverna sätter sig ner tillsammans med kompisen de nyss hälsat på.
  4.  Läraren ger ut en fråga av öppen karaktär eller en uppgift att klara av.
  5. Paren bestämmer att en av dem är en stjärna och en är hjärta i gruppen, alternativt att läraren delar ut bilder på vad de är.
  6. Paren löser uppgiften tillsammans via strukturen EPA (enskilt, par och alla) eller turas om.
  7. Läraren slumpar ut olika frågor till grupperna: ”Stjärnan/hjärtat i er grupp berätta hur du löste uppgiften” för att stärka det ömsesidiga beroendet i paren.
  8. Eleverna tackar för samarbetet!
  9. Hand upp igen, ”High five” och repetera detta så många gånger ni vill!

Här kan du se den film som väckte mitt intresse för detta arbetssätt. Metoden passar utmärkt att använda i matematikundervisningen. Se och låt dig inspireras:

Här kan du se när metoden används i geografi:

Till slut ett exempel på hur metoden användas på ett snabbt och effektivt sätt innan klassen ska läsa en gemensam text:

Just nu har jag en förskoleklass så jag har ännu inte testat metoden själv, men jag är så sugen! Hoppas att även du blev det!