Kategoriarkiv: Gästinlägg

Be om feedback! /Carina Koutakis

Efter att ha läst alla kvalitetsredovisningarfrån alla förskolor och skolor har jag en bild som säger: ”Det går ju bra, vi gör ju bra saker för våra barn och elever.” Det är kloka skolledare med kloka medarbetare som visar stort engagemang och har hjärtan stora som, ja, jag vet inte vad. Men bilden grumlas när jag tänker på de barn som inte får vara med i gemenskapen, elever som i juni inte knäckt läskoden, inte känner sig trygg på rasterna eller inte var behöriga till gymnasiet. Så minns jag Dylan Wiliams ord:” Stop being good, start being better”. Han menar att nöjdhet är utvecklingens värsta fiende. Detta provocerar mig först, att jag inte ska få känna mig nöjd, att inte få lugn och ro någon gång. Ser i skoldebatten att fler känner så.

Dock vet jag att det är viktigt att nyansera bilden så att den går att analysera och lära av. För självklart gör vi saker att vara nöjda över. Det är ju inte det som menas. Snarare att inte nöja sig med att vissa barn och elever inte når målen, eller annorlunda uttryckt – att vi i skolan inte når målen för alla barn och elever.

Vad är det vi gör/inte gör när det blir bra? Vad är det vi gör/inte gör när det inteblir bra? Så frågan om varför, på vilka grunder vi agerar som vi gör.  Vet vi att det finns stöd för våra val? Finns förutsättningarna för att göra det som är bäst? Har behoven förändrats? Behöver jag förändra mig, lära mig något nytt eller fördjupat?

Vi är som våra barn och elever. De behöver förstå hur de kan lära sig nya saker för kommande situationer, s k metakognitiva strategier.

För läsåret 2019har följande åtta övergripande utvecklingsområden arbetats fram som särskilt prioriterade. I de gemensamma sammanhangen såsom nätverken, kompetensutveckling och den kontinuerliga uppföljningen och analysen kommer de att ha ett större utrymme än övriga delar i våra uppdrag.

 

  • Värdegrund och kultur
  • Styrning, ledning och systematiskt kvalitetsarbete
  • Utveckling, lärande och kunskap
  • Inkluderande lärmiljö
  • Nyanländas lärande
  • Förskoleklassen undervisning
  • Fritidshemmets undervisning
  • Digitalisering

 

 

Effekterna av att förstå sitt eget lärande och kunna nyttja det i

situationer som bjuder på det nya och obekanta är bland det mest
kraftfulla verktyget. Därför är det målet också ett av de viktigare. Också för oss.

Gör din egen utvecklingsplan. Arbetslagets utvecklingsplan. Förskolan/Skolans utvecklingsplan. Hallsbergs skolors utvecklingsplan. Om alla ”JAG”, oavsett roll och position i kedjan, gör vår egen plan för vår egen utveckling vore det väl självaste (***) om vi inte skulle utifrån dessa områden och bli bättre, nå längre, öka måluppfyllelsen. Sluta vara bra – börja bli bättre!

 

 

SETT 2018/Per Martinsson

Befinner mig på SETT och har av vana en biljett mot styrning- och ledningsspåret. Det ger möjlighet att välja bland de riktade föreläsningarna mot just styrning- och ledning men samtidigt möjlighet att blanda upp med alla kreativa och inspirerande föreläsningar som pågår i övrigt…fram till i år. Nytt för i år är nämligen att alla som valt mitt spår endast får gå på de föreläsningar som pågår i just den stora M2-salen. När jag nu kollar igenom programmet för vilka föreläsningar som pågår i övriga salar under SETT känns det lite bittert.

Samtidigt är det inte värt att klaga. Föreläsningsämnena var under första dagen väntade men ändå givande. Nya dataskyddsförordningen (Johan Wahlström) fick en slot, strategier för smart rekrytering (Cecilia Nyblom) en annan. Avslutade gjorde Abdul Chohan, medgrundare till Olive Tree Primary School och för den som sett Abdul Chohan tidigare var även det väntat att just han skulle få avsluta. Han är nämligen såväl fantastiskt inspirerande som karismatisk.

”Tänk allt som idag är möjligt att genomföra i form av undervisning och pedagogik och som för tjugo år sedan ansågs omöjligt” – i detta tar synen på digitala verktygs självklara roll i undervisningen sitt avstamp hos Chohan. Detta är vad som karaktäriserar Olive Tree och här finns många intressanta idéer som är fullt möjliga att kopiera rakt av. Grundkravet att alla lärare ska vara aktiva i att dela framgångsexempel via Twitter exempelvis. Eller den obligatoriska fredagsfikan där man får dela med sig av det bästa man gjort under veckan men även det som inte alls gick som det var tänkt (”Best failure”). Det är häftigt vad mycket Chohan får med under sina dryga 45 minuter.

Från mässgolvet var kanske Tieto de som överraskade mest. De bröt på något sätt mot mina förväntningar även om jag vet att det händer mycket inom Tieto just nu. Deras arbete med att del för del renovera och modernisera Edwise visades via bild. Nya moduler för förskolan och vårdnadshavarappen visades i demoformat men det allra mest intressanta var lanseringen av samarbetet med Haldor. Haldor har sedan en tid arbetat med att skapa en slags lärplattform i Microsoft Teams. Via denna kan man administrera uppgifter, koppla till kursplaner, ge formativ feedback/-forward och för eleven hjälpa till att strukturera vardagen. Detta kopplas nu mot Tieto och för oss som använder såväl Edwise som Office365 vore steget inte långt likväl som fullt naturligt. Ett sannolikt scenario vid en sådan förändring vore då att ”Rum”/”Arbeten” i Edwise skulle försvinna och ersättas av integrationen mot Teams istället.

Här finns en kortare video som visar Haldor:

Hör gärna av er till mig om ni har mer intresse av Haldor/Edwise.

/Per Martinsson, IT-strateg

Kulturen, frirummet och fröna/ gästbloggare Carina Koutakis

Vad är kultur? En tänker genast på teater och musik, en annan på bakterier. I detta sammanhang är kulturen den gemensamma ”myllan” där små och stora människor växer. Som ansvarig för trädgården gäller det att vara väl förtrogen med myllans beskaffenhet, så att de små fröna kan gro och plantorna växa. Skolans barn, elever och medarbetare blir i denna bild frön och plantor, alla med rätt att ”bli sitt bästa jag”, rätt att blomma. I skolan är vi alla lite av trädgårdsmästare. Vi luckrar, sår, gödslar och vattnar, så att de alla, tomaten, mandelpotatisen och maskrosen, kan blomma.

Genom kulturanalyserna som genomförts i förskolan och skola har alla, barn och elever och medarbetare, bidragit till att ge en bild av den gemensamma kulturen. Vi beskriver kulturen som ”öppen och generös” eller ”inskränkt och intolerant”, eller någonstans däremellan. Med denna kännedom är det möjligt att förstå varför visst växer och somt vissnar. Vi har en förklaring till varför våra envisa försök att förändra, förbättra och göra nytt lyckas eller inte lyckas. Är det så att vi gång efter annan försöker att odla mandelpotatis i lerjord i stället för sandig jord? Är det så vi gång efter annan driver upp rangliga tomatplantor i kraftigt ljus, när de föredrar mörker och värme? Är det så att vi gång efter annan försöker hindra den egensinniga maskrosen att slå rot, när den tar sig upp oavsett? I så fall behöver vi tänka om.

Inom ramen för skolans uppdrag finns massor av möjligheter att möta alla, även om det inte alltid är enkelt. Många behöver samma eller liknande, några behöver anpassade förhållanden. Den pedagogiska professionen ger ett frirum för detta, att göra didaktiska val. Det frirummet måste vi jobba för att erövra.

Den rådande kulturen påverkar oss i hur vi upplever vårt frirum och hur vi nyttjar det. Generös kultur ger stort frirum och inskränkt kultur ett begränsat och trångt frirum. I processen kan det innebära att vi skrapar i och slår emot. Ibland är det nödvändigt att utmana, både kulturen och ramen, för att nå dit vi ska. Ganska ofta är det nödvändigt att utmana sig själv!

Förresten: Är du en mandelpotatis, tomat eller maskros?

Carina M Koutakis, utvecklingssamordnare

Modermålets betydelse för kunskapsutveckling/Inese Stopele, modersmålslärare

Just nu pågår en debatt i massmedia kring huruvida ämnet modersmål/hemspråk är till fördel eller nackdel för elevernas kunskapsutveckling. I en debattartikel menar moderata politikerna Carina Wutzler, Camilla Brunsberg och Malin Wengholm att modersmålsundervisning inte ska vara en del av skolans grunduppdrag. Läs hela artikeln här.

I ett inlägg på Facebook gav Inese Stopele, modersmålslärare i Hallsbergs kommun, sin syn på ämnet och jag bad att få lägga det här som ett gästinlägg:

Det vore kanske bra för Malin Wengholm mfl att läsa några ämnesrelaterade böcker och forskningar innan de öppnar sina mun och börjar debattera.

”Orättvist”, ja… Nu skriver jag inte som en modersmålslärare/studiehandledare utan som en flerspråkig person (med ett annat modersmål än svenska) och som en förälder. Min son är 6 och han har såklart ett annat modersmål än svenska. Hemma har jag alltid arbetat mycket med hans språkutveckling (på hans modersmål) på olika sätt, främst med hjälp av montessori pedagogik. Vi läser böcker och läser MYCKET, och varje dag. Vi läser både ”gammaldagsböcker”/klassiker och modern litteratur. Hans modersmål är riktigt bra, och jag ser hur detta hjälper honom även med det svenska språket. Eftersom han hade ”knäckt språk-/läskoden” i tidig ålder hade han inga problem med att börja läsa även på svenska. Han är duktig på att samtala konstruktivt (för sin ålder), på att argumentera och berätta (jo, tack vare modersmålet!). Och att lära sig fler språk är en fantastisk bra träning för hjärnan, som hjälper även i andra ämnen (jo, han är duktig på matte också!).

 

Nu ska jag vara helt ärlig och säga att inte alla barn som har svenska som modersmål har de bästa språkkunskaperna heller. Att man behärskar vardagsspråket betyder inte att man verkligen är bra på att skriva, fantisera och att man har ett rikt språk och stort ordförråd ”per automatik”. Det jag ser idag är att många barn och unga har egentligen väldigt dåliga språkkunskaper och jag tycker att en av anledningarna till detta är att de inte läser böcker! Och här är det ingenting med ens modersmål och nationalitet att göra! Har man ett ”fattigt språk” kan man inte bli bra på att skriva texter, författa, uttrycka sig muntligt m.m. Punkt slut.

Eftersom jag kunde 4 språk innan jag började lära mig svenska och hade en god förförståelse och uppfattning om hur språket är byggt, var det mycket lättare att lära mig svenska också. Och eftersom mitt modersmål är ”rikt”, kan jag uttrycka mig bättre på alla andra språk också. Om man t.ex. inte vet på sitt modersmål om att något ord eller begrepp ens finns kan man inte veta detta på andra eller tredjespråk heller när man t.ex. vill skriva något med hjälp av en lexikon. Jag är helt övertygad att man BLIR bättre på andra- (tredje-, fjärde-) språk med hjälp av sitt modersmål!

Modersmålsundervisning efter skol tid är en ”fin” idé det med. Klart att barn vill stanna kvar efter skoltid när deras kompisar går hem och gör roligare saker. På sådant sätt sänker man modersmålets status och betydelse ännu mer. Man borde satsa mer på att integrera språkarbetet i alla ämnen så att eleverna skulle ha fler tillfällen att träna på att skriva, rapportera, presentera m.m. På svenska! Man kan arbeta med språket på många olika sätt även på NO, SO, hemkunskap, t.o.m. idrott. Att arbeta mer med ”translanguaging” (på ett medvetet sätt använda elevernas flerspråkighet som resurs i undervisningen och låta eleverna använda alla sina språk som resurs i lärandet) med de flerspråkiga eleverna vore också något att satsa på. Och för en gångs skull – var inte rädda att knyta familjerna närmare till skolan, ge läxor, samarbeta med föräldrarna, be dem att förklara ämnena hemma på sina modersmål!

Jag har lärt mig att vara stolt över mina språkkunskaper trots att jag pratar med brytning och skriver inte 100% korrekt. Varje dag använder jag 3 språk konstant (lettiska, svenska och engelska) och hoppar från det ena till det andra utan någon svårighet. Jag ser detta bara som en förmån – som hjälper mig att lära mer och bli bättre på det jag gör – och inte som ett problem. Jag hoppas att ”translanguaging” blir mer populär även utanför skolan, och att människor kommer att få chans att visa sina förmågor och kunskaper och använda alla sina språk inte bara i skolan, men även på universitet och senare i sitt arbete.

Jag är tacksam och uppskattar väldigt mycket att barn med ett annat modersmål än svenska ges den här möjligheten att läsa sitt modersmål (40-60 minuter i veckan!), och jag hoppas att detta får bli kvar.

Slutligen vill jag skriva en bra mening som jag hörde på en föreläsning ”Att jag pratar med brytning betyder inte att jag TÄNKER med brytning”. Så trots att de flerspråkiga elevernas svenska kanske inte blir perfekt betyder inte att de har sämre ämneskunskaper (som skulle leda till att de har svårt att hitta jobb i framtiden). Låt barn känna sig stolta över sin flerspråkighet istället för att ännu en gång påminna dem att deras språk har en lägre status än ett annat språk. Språket är en viktig del av människans identitet, så ….

P.S. Jag arbetar (och är också en egenföretagare) och betalar skatter precis som alla andra. Jag vet att stor del av mina skattepengar går till saker som jag har inget behov eller nytta av. Men – ni får kanske införa en ”språkskatt” till de flerspråkiga elevernas föräldrar, så att de kan ha sin modersmålsundervisning kvar, om det nu är så dyrt med modersmålsundervisningen. 

P.S.2 – Jag vågade faktiskt skriva det här långa inlägget utan att be någon av mina svenska vänner att kolla det jag skrivit. Men ofta gör jag det, så att folk inte skulle tycka att jag ”tänker med brytning” (dvs – kan inte så mycket). Men jag vet att sådan är vardagen för många flerspråkiga människor och elever – de skäms över sitt språk och är rädda att säga/skriva fel. För många barn är den korta modersmålsundervisningsstunden en härlig stund när de får känna sig trygga, våga vara sig själva, och kan känna sig DUKTIGA (”jag KAN!”).

/Inese Stopele

Det är inte bara Inese Stopele som reagerat på debattartikeln. I följande artikel gav flera lärare bla, svar på tal: ”Utan hemspråk klarar sig inte våra elever”.