Kategoriarkiv: Lena Hjärtsjö Larsson

Gemensam syn på språkutvecklande arbete

För några veckor sedan hade jag förmånen att få delta i en förstelärarkonferens där jag fick lyssna till flera bra föreläsningar. Speciellt fastnade jag för gymnasieläraren Jenny Edvardssons föreläsning om att arbeta språkutvecklande.

Som framgångsfaktorer i en språkutvecklande undervisning lyfte hon fram att bygga relationer samt att se undervisningen som en process, att jobba i flera steg. I det arbetssätt hon förordar knyts språk- och kunskapsutveckling tätt samman och läraren jobbar modellerande, dvs tänker högt kring de texter gruppen möter, visar hur hen bygger upp sin förståelse och vägleder sedan eleverna när de tillsammans provar på det läraren visat. Arbetssättet bygger mycket på stöttning/scaffoldning och utgår från Vygotskys tankar om att allt lärande sker i ett socialt samspel. Andra framgångsfaktorer är att använda sig av autentiska uppgifter, alltså uppgifter som är verkliga, meningsfulla och som andra ska få del av samt att anpassa sin undervisning efter individerna i elevgruppen och använda öppna uppgifter som kan utföras på många olika sätt. Vidare är den formativa bedömningen en viktig del, att eleverna får veta vad de ska göra för att komma vidare i sin utveckling.

Jenny beskrev några olika saker som hon ser gynna elevers språk- och kunskapsutveckling, som t ex:

  • att eleverna alltid får både läsa och skriva – dela upp lektionen i flera steg
  • att jobba med muntlig framställning, lyssna och visualisera – låt olika typer av muntliga aktiviteter ingå i alla lektioner
  • att ge tankemässigt krävande uppgifter – med stöd och stöttning
  • att läraren analyserar språket i sitt ämne – Hur kan jag hjälpa mina elever att ta sig in i de texter som är aktuella i mitt ämne? – samt lyfter fram ämnestypiska texter och visar på vad som kännetecknar dem
  • att jobba med utveckling av ordförrådet – för att utveckla ett funktionellt användande, att få eleverna att anamma orden i sitt eget språk
  • olika lärandestrategier och lässtrategier
  • formativ bedömning – att ge återkoppling och att sätta upp korta mål
  • en elevcentrerad klassrumsmiljö – där eleverna aktiveras och får rikliga tillfällen att använda sitt språk

Flera gånger under föreläsningen kom jag på mig själv med att nicka igenkännande och humma instämmande. Jenny talade om vikten av att jag som lärare funderar över var och hur läsningen fungerar bäst för min elev, att jag utgår från det som fungerar och bygger vidare utifrån det samt att jag skapar sammanhang i undervisningen, så att de olika delarna hakar i varandra och ger förutsättningar för att bättre förstå helheten. I det språkutvecklande arbete hon målade upp bedrivs ett mycket aktivt arbete med texterna, både före, under och efter läsningen. Här är läsning inte en enskild aktivitet, utan den ingår i ett socialt sammanhang där fokus ligger på att förstå innehållet i den text som läses. Hon beskrev hur elevernas förförståelse kan aktiveras och hur vi kan få dem att överblicka och se framåt. Hon talade också om hur vi, t ex med hjälp av EPA (enskilt, par, alla), kan skapa ett reflekterande samtal efter läsningen där eleverna tränar sig i att sammanfatta, att upptäcka och reda ut oklarheter samt att ställa undrande frågor till texten. Jenny är en stark förespråkare för Aidan Chambers modell för boksamtal.

Under Jennys föreläsning upplevde jag att tiden stannade upp en stund. Jag förundrades och fascinerades över att höra en gymnasielärare beskriva så mycket av det som jag själv uppfattar som viktigt i undervisningen och som jag så gott jag kan använder mig av tillsammans med skolans yngre elever. Att upptäcka att jag delar samma undervisningsgrund och försöker visa på samma strategier för lärande som en gymnasielärare gör mig lycklig och hoppfull. Jag tänker att om barn och elever, från förskola till gymnasiet, möter pedagoger som visar och förklarar lärandeprocessen på samma sätt, med samma begrepp och där de i undervisningen genom hela si nskoltid får använda sig av samma strategier, så borde det skapa goda förutsättningar för att få dem att utvecklas till reflekterande och aktiva textanvändare.

Är du intresserad av att läsa mer om språk- och kunskapsutvecklande arbete så har Jenny skrivit en bok som heter ”Mötet med texten – inkluderande läsundervisning” och det går att följa hennes blogg på jennypawendes.blogspot.se.

 

Andra böcker som Jenny rekommenderade är:

  • Greppa språket – ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet – en skrift från Skolverket
  • Läsdidaktik – av Astrid Roe

Ledarskap i klassrummet

I klassrummet skapar jag trygghet och förutsägbarhet för eleverna genom tydliga ramar och känd struktur. Samtidigt behöver jag vara öppen och ge utrymme för elevernas egna initiativ. Undervisningen ska utgå från elevernas tidigare erfarenheter så att de kan bygga vidare på den grund av kunskap som de redan har. Undervisningen ska bygga på elevernas nyfikenhet och intresse, men den ska också stimulera och utmana dem till att upptäcka nytt. En viktig uppgift för mig som lärare är att få eleverna att förstå att ansträngning lönar sig. Det handlar om att skapa ett tillåtande klassrums-klimat där eleverna med liv och lust ger sig i kast med att öva och pröva, där misstag inte är skrämmande, utan en viktig och välkommen del i lärandeprocessen.

För mig är begreppet scaffolding centralt. Utifrån Vygotskys teori om den proximala utvecklingszonen behöver jag bygga upp stödstrukturer med vars hjälp eleverna idag klarar det som de efter ett tag kan behärska på egen hand. Det här hör samman med hur jag som lärare fungerar som modell eller förebild i lärandet.

Tydlighet kring lärandets mål och innehåll

Lundahls fem strategier kring bedömning för lärande har givit mig en sådan stödstruktur som lärare. Jag behöver tydliggöra och konkretisera  målen så att eleverna förstår vad de innebär och hur de ska göra för att nå dem. Om eleverna delar skolans intentioner och skolans kriterier för framgång blir lärandet större. Jag behöver skapa synliga tecken på lärande och ge feedback som för lärandet framåt. Dessutom behöver jag få eleverna att vara aktiva som resurser för varandra och få dem att i allt högre grad äga sitt eget lärande.

Rent konkret betyder det att kursplanemålen behöver brytas ner i kortare delmål, att de kontinuerligt finns med och återknyts till i den dagliga undervisningen, att jag benämner och visar på de framsteg som eleverna gör, att jag organiserar aktiviteter där eleverna får reflektera över sitt eget lärande och sin egen insats för att lära. Här ser jag självvärdering med hjälp av bedömningsmatriser med kvalitetskriterier som ett bra verktyg för att utveckla den önskade metakognitionen kring det egna lärandet. Nya Språket lyfter är också ett bra exempel på detta. Kamratbedömning med hjälp av metoden två stjärnor och en önskan är en annan sak som jag av erfarenhet vet brukar leda till positiv eftertanke och god utveckling av lärandet.

14250957445_f2a0875a6d_z
www.flickr.com/photos/grassrootsgroundswell/14250957445/in/photolist

 

Lärande sker i samspel – Motivationens betydelse

Eftersom dialog och samspel är oerhört centrala delar i lärandet måste jag organisera undervisningen så att eleverna ges möjlighet att lära av varandra. Olga Dysthes ”Det flerstämmiga klassrummet” är en guldgruva att gräva ur när det gäller att utveckla former för att få elevernas röster att leda lärandet vidare. Ytterligare en viktig faktor är elevens egen motivation och attityd till att lära. Undervisningen ska stimulera eleverna till fortsatt lärande och då måste den på något vis beröra dem och vara viktig för dem. I Banduras social-kognitiva teori, talar han om att lärandet har ett funktionellt värde för eleverna när de känner att de har nytta av att lära sig nya saker. Mitt möte med Banduras motivations-teorier har betytt mycket för min förståelse och mitt förhållningssätt i arbetet. Som lärare behöver jag stärka elevernas självtilltro och hjälpa dem att utveckla strategier för självreglering. Att få eleven att få syn på sin egen kunskapsutveckling är en del i att stärka den inre motivationen till att arbeta vidare. Jag måste också beakta den betydelse kamratpåverkan har och agera för att den ska verka i positiv riktning för lärandet.

Att bygga goda relationer

För mig utgör förtroendefulla relationer en viktig grund för en god lärandemiljö. Först handlar det om relationerna mellan lärare och elev samt relationerna mellan eleverna. Som lärare har jag ansvar för att leda och styra de processer som pågår i elevgruppen. Jag behöver möta och se var och en personligt. Genom mitt agerande medverkar jag till att bygga upp en känsla av tilltro och tillit i gruppen.

child-316511_1280

Som tur är står jag inte ensam i detta uppdrag. Det är något som alla i arbetslaget hjälps åt med. Även mina relationer till kollegor och skolledning är alltså viktiga. Vi behöver ha pratat ihop oss och ha utvecklat ett samstämmigt förhållningssätt samt en gemensam värdegrund. Vi behöver vara klara över vårt uppdrag och ha tydliga mål för vad vi ska uppnå. Det krävs ett gemensamt engagemang inom arbetslaget och en ständig strävan efter att vidareutveckla och  förbättra verksamheten.

Att arbeta på en god relation och ömsesidig dialog med vårdnadshavare är också betydelsefullt. Jag behöver vara både inlyssnande till det de har att berätta om sitt barn och tydlig med vad och varför vi gör det vi gör i skolan. Jag behöver kommunicera vad jag ser att eleven kan och vad som är nästa steg på ett sätt så att föräldrarna kan fungera som sitt barns supporter på ett bra sätt.