Att köpa eller inte köpa?

Det är vår och läromedelsdiskussioner. Jag gillar att diskutera och jag gillar bra läromedel. Vem bestämmer vad som är ett bra läromedel? Jag personligen vill ha utrymme att skapa eget innehåll i undervisningen, jag vill ha tid att sväva ut och arbeta mer kring sådant som passar mig och mina elevgrupper.

Har jag som enskild lärare rätt att tycka och bestämma vad jag vill arbeta med för material?
Hur mycket tid lägger du som lärare på att granska olika läromedel? Vilka elever ska EN gemensam bok passa?
Alla förlag vill sälja sina böcker. Eller böcker förresten, det handlar ofta om stora paket med textböcker, elevböcker i flera delar och nivåer, lärarhandledningar och kopieringsunderlag.
Finns det förlag som ger ut böcker som inte följer kursplaner i nuvarande läroplan? Finns det läroböcker som täcker in allt?
Hur går det till på din skola på våren när nytt material ska beställas?
Har ni en röd tråd med samma läromedel i flera årskurser. Vem bestämmer när det är dags att byta material?

Gemensam syn på språkutvecklande arbete

För några veckor sedan hade jag förmånen att få delta i en förstelärarkonferens där jag fick lyssna till flera bra föreläsningar. Speciellt fastnade jag för gymnasieläraren Jenny Edvardssons föreläsning om att arbeta språkutvecklande.

Som framgångsfaktorer i en språkutvecklande undervisning lyfte hon fram att bygga relationer samt att se undervisningen som en process, att jobba i flera steg. I det arbetssätt hon förordar knyts språk- och kunskapsutveckling tätt samman och läraren jobbar modellerande, dvs tänker högt kring de texter gruppen möter, visar hur hen bygger upp sin förståelse och vägleder sedan eleverna när de tillsammans provar på det läraren visat. Arbetssättet bygger mycket på stöttning/scaffoldning och utgår från Vygotskys tankar om att allt lärande sker i ett socialt samspel. Andra framgångsfaktorer är att använda sig av autentiska uppgifter, alltså uppgifter som är verkliga, meningsfulla och som andra ska få del av samt att anpassa sin undervisning efter individerna i elevgruppen och använda öppna uppgifter som kan utföras på många olika sätt. Vidare är den formativa bedömningen en viktig del, att eleverna får veta vad de ska göra för att komma vidare i sin utveckling.

Jenny beskrev några olika saker som hon ser gynna elevers språk- och kunskapsutveckling, som t ex:

  • att eleverna alltid får både läsa och skriva – dela upp lektionen i flera steg
  • att jobba med muntlig framställning, lyssna och visualisera – låt olika typer av muntliga aktiviteter ingå i alla lektioner
  • att ge tankemässigt krävande uppgifter – med stöd och stöttning
  • att läraren analyserar språket i sitt ämne – Hur kan jag hjälpa mina elever att ta sig in i de texter som är aktuella i mitt ämne? – samt lyfter fram ämnestypiska texter och visar på vad som kännetecknar dem
  • att jobba med utveckling av ordförrådet – för att utveckla ett funktionellt användande, att få eleverna att anamma orden i sitt eget språk
  • olika lärandestrategier och lässtrategier
  • formativ bedömning – att ge återkoppling och att sätta upp korta mål
  • en elevcentrerad klassrumsmiljö – där eleverna aktiveras och får rikliga tillfällen att använda sitt språk

Flera gånger under föreläsningen kom jag på mig själv med att nicka igenkännande och humma instämmande. Jenny talade om vikten av att jag som lärare funderar över var och hur läsningen fungerar bäst för min elev, att jag utgår från det som fungerar och bygger vidare utifrån det samt att jag skapar sammanhang i undervisningen, så att de olika delarna hakar i varandra och ger förutsättningar för att bättre förstå helheten. I det språkutvecklande arbete hon målade upp bedrivs ett mycket aktivt arbete med texterna, både före, under och efter läsningen. Här är läsning inte en enskild aktivitet, utan den ingår i ett socialt sammanhang där fokus ligger på att förstå innehållet i den text som läses. Hon beskrev hur elevernas förförståelse kan aktiveras och hur vi kan få dem att överblicka och se framåt. Hon talade också om hur vi, t ex med hjälp av EPA (enskilt, par, alla), kan skapa ett reflekterande samtal efter läsningen där eleverna tränar sig i att sammanfatta, att upptäcka och reda ut oklarheter samt att ställa undrande frågor till texten. Jenny är en stark förespråkare för Aidan Chambers modell för boksamtal.

Under Jennys föreläsning upplevde jag att tiden stannade upp en stund. Jag förundrades och fascinerades över att höra en gymnasielärare beskriva så mycket av det som jag själv uppfattar som viktigt i undervisningen och som jag så gott jag kan använder mig av tillsammans med skolans yngre elever. Att upptäcka att jag delar samma undervisningsgrund och försöker visa på samma strategier för lärande som en gymnasielärare gör mig lycklig och hoppfull. Jag tänker att om barn och elever, från förskola till gymnasiet, möter pedagoger som visar och förklarar lärandeprocessen på samma sätt, med samma begrepp och där de i undervisningen genom hela si nskoltid får använda sig av samma strategier, så borde det skapa goda förutsättningar för att få dem att utvecklas till reflekterande och aktiva textanvändare.

Är du intresserad av att läsa mer om språk- och kunskapsutvecklande arbete så har Jenny skrivit en bok som heter ”Mötet med texten – inkluderande läsundervisning” och det går att följa hennes blogg på jennypawendes.blogspot.se.

 

Andra böcker som Jenny rekommenderade är:

  • Greppa språket – ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet – en skrift från Skolverket
  • Läsdidaktik – av Astrid Roe

Begåvade barn

Vi har väl alltid blivit extra imponerade när vi har träffat på ett barn som har en särskild begåvning inom ett eller fler områden, ett barn som har större kunskaper än sina jämnåriga. Dessa barn har vi ibland svårt att veta hur vi ska bemöta och utmana på ett för dem stimulerande sätt. Resurserna satsas ofta på dem som inte når upp till kunskapskraven och inte på dem som når långt över.

DN hade en intressant artikel skriven av Peter Letmark om dessa särbegåvade barn i lördagens upplaga och den tyckte jag att var riktigt bra. Jag vill därför dela med mig av denna artikel, läs den här:

http://www.dn.se/arkiv/lordag/sa-kanner-du-igen-ett-sarbegavat-barn-begavning-och-prestation-ar-inte-samma-sak/

Tänkvärda citat

Åtta av oss förstelärare från Hallsbergs kommun åkte i förra veckan till Stockholm på en konferens för förstelärare. Jag tänkte dela med mig utav några citat från föreläsningarna, som ett litet tänkvärt potpurri.

”Använd varandras kompetenser i undervisningens utveckling.” (Daniel Alvunger)

”Det du kan göra med hjälp i dag kan du göra på egen hand i morgon.” (Jenny Edvardsson citerade Lev Vygotsky)

”Enda sättet att förbättra resultaten är att förbättra undervisningen.” (Bitte Sundin)

”Det är inte problemet som är problemet utan HUR vi hanterar problemet som är problemet” (Anna Davidsson)