Läs- och skrivinlärning – Kjell Staffans

Under min tid som klasslärare på lågstadiet hämtade jag ofta och gärna inspiration från Kjell Staffans guldgruva via hans sajt kjellstaffans.fi.

Kjell Staffans har arbetat som speciallärare på skolorna i Vasa, Finland i 35 år och är numera pensionerad. Hans uppdrag har varit att samarbeta med klasslärare och elever och då främst med läs- och skrivinlärning.  På sin sajt har han samlat material som är ämnat för specialpedagoger, speciallärare, klasslärare, studerande och andra intresserade. Allt är fritt att användas (dock inte i kommersiellt syfte) och enkelt utskrivningsbart i pdf-format.

Clipart, Philip Martin http://www.phillipmartin.com/

 

 

Drömmen om…

Dagligen möter jag kollegor som i förtvivlan sliter sitt hår för att de inte kan logga in, de har glömt sitt lösenord (ett av väldigt många att hålla reda på) eller så har lösenordet gått ut. Kan jag så hjälper jag till och kan jag inte så försöker jag förmedla den hjälp som krävs. Vi pratar inte om ett eller två lösenord att hålla reda på, nej det är mängder. Alla till något viktigt, kopplat till bedömningsstöd, frånvarorapportering, digitala läromedel, lärplattform, e-post, intranät, NE, ja listan är lång och lösenorden lika många att hålla reda på. Många av kollegorna har, mycket noggrant, skrivit ner alla dessa inloggningsuppgifter längst bak i sin kalender. Ve och fasa när kalendern är borta! Vi börjar dagen med att ligga in på nätverket på datorn när vi kommer till skolan, vi tänker att vi bör öppna vår e-post så vi loggar in för att läsa den och eftersom vi missat mötet tidigare i veckan passar vi också på att logga in i den gemensamma molntjänsten för att läsa protokollet. När det är dags för lektion tar vi vårt digitala verktyg kopplar det med smartboarden och loggar in på det digitala läkemedlet för att visualisera undervisningen. Kanske pratar vi om vikingar och vad kan inte vara mer lämpligt än att se en film på SLI. Återigen slår vi upp kalendern och gör ytterligare en inloggning. Och så här håller vi på. Inloggningar och lösen dagarna i ända och det är klart att det strular. Vad hjälper det att köpa licenser till nya, fantastiska, pedagogiska och ovärderliga hjälpmedel eller plattformar när vi fortfarande 2017 kämpar med mängder av lösenord och inloggningar. Vi klagar ofta på våra digitala verktyg men oftast är det tillgängligheten, eller rättare sagt bristen på, som är den största frustrationen. Och den blir inte mindre när vi vet att det finns lösningar. I Alingsås har de löst problemet själva genom att konsulter har skapat en miljö med en inloggning som ger tillgång till allt. Tänk er en inloggning på morgonen och där finns allt vi behöver för att läsa e-post, för att anmäla frånvaro, att bedriva undervisning, att dokumentera mm mm. Allt är där och skulle lösenordet strula så är det ett enda och en enda kontakt att ta. Idag finns tjänsten att köpa och den heter Skolfederation. Jag drömmer om den dag då jag med en enda inloggning har allt jag behöver och har tillgång till serverat på skärmen. Tiden som blir över ska jag använda till att driva någon annan viktig utveckling som våra elever behöver.

Vad gör vi?

Vad gör vi med dessa elever som inte passar in i mallen? De här barnen som har svårt att infoga sig i ordning och struktur. Eller rättare sagt i vår ordning och struktur. Vad gör vi med dessa elever som utmanar oss i klassrummet, på raster och på fritids? Vi höjer rösten och pekar med hela handen och det hjälper inte, vi lockar och lirkar utan resultat. Det lågaffektiva bemötandet har ingen effekt och uppgivenheten är nära. Vi pratar om att använda rätt verktyg men verktygslådan känns tömd på alla alternativ. Vi bollplankar, vi stämmer möten, vi ringer hem och vi är frustrerade. Allt vi har av kompetens och erfarenhet ställs på sin spets. Vi är vuxna, professionella pedagoger och vi står oss slätt ibland. Men hur frustrerade, uppgivna eller pressade vi än är i mötet med dessa elever så är det inget emot hur situationen ser ut för eleven själv. Vi kanske har prövat alla verktyg, vi kanske har vänt ut och in på oss själva, bett om hjälp och ändå inte lyckats. Dock är vi vuxna och det är vårt jobb, eleven ska leva med sina misslyckande hela tiden, 24/7. Vi kan säga att vi inte orkar, vi kan säga att vi provat allt, vi kan skrika på hjälp men vi får aldrig ge upp. Alla elever har rätt till att vuxna står kvar och kämpar för och med dem. Vi kanske är den enda vuxne som gör det.

Vilka kunskaper är viktiga i dagens skola?

(mina reflektioner efter några fantastiska föreläsningar kopplade till musikämnet)

I dagens målstyrda skola är det lätt att vi lärare tappar oss själva och meningen med vår undervisning. Vad vi än gör med våra elever måste vi hela tiden relatera till våra styrdokument, på gott och ont. Inte så sällan glömmer vi bort första delen i vår läroplan, den delen som just är bärande för att vi ska lyckas i våra ansträngningar att fostra och utbilda våra elever till att bli harmoniska och ansvarskännande individer!

Ibland är det nyttigt att sätta saker på sin spets och utmana sina egna föreställningar. Det gör vi alldeles för sällan! Att ifrågasätta vår egen undervisning och vad vi anser är ”viktig” kunskap är något vi behöver reflektera över. Diskussionen kring kunskapsbegreppet behöver vi föra oftare än vad vi gör. Hur behåller vi nyfikenhet och lusten att lära hos våra elever? Hur omfamnar vi deras olikheter och använder vi dem som tillgång i undervisningen.

Digitaliseringen har blivit en naturlig del i samhället och i elevers liv, detta måste vi ta vara på! Många lärare möter denna utmaning med skepsis, även jag ibland. Men just genom att tillåta sig att vara självkritisk och ifrågasätta sig själv, är utveckling möjlig. Är det färdighetsträningen som fortfarande ses som det som ger resultat? Det synbara? Det mätbara? Tyvärr har det mätbara blivit det som representerar helheten.

Vad gör vi med kreativiteten som kommer i skymundan? Hindrar vi utvecklingen?

Med hjälp av de digitala verktygen som komplement, kan vi nog komma ett steg längre, om vi är överens om vilken kunskapssyn det är som gäller.

Efter några inspirationsföreläsningar jag har varit med om, kommer de digitala verktygen att vara del i min musikundervisning i mycket större utsträckning. Med att använda dessa som komplement i undervisningen, hoppas jag kunna få fler elever att känna sig nöjda och att lyckas med skapandeuppgifter.

Genom att utgå från elevers egna erfarenheter och ta vara på deras inre motivation till att skapa och utvecklas gör förhoppningsvis att vår undervisning tjänar sitt syfte: att utbilda harmoniska och ansvarskännande individer!