Upp och hoppa igen! /Carina Koutakis

Med ett öga i det redan gjorda, ett i nuet och, ett tredje som kisar in i framtiden söker jag efter signaler, svar och struktur. Dåtid, nutid, framtid. Nu har jag inte tre ögon så jag får vrida på huvudet, läsa gamla anteckningar och skissa på lösningar och modeller. 

”Den blomstertid nu kommer” innebär för oss som jobbar i skolan att gå från ett lärår, via välförtjänt ledighet, in i nästa. Vi pustar ut och laddar om. Vi kramas, vinkar och gläds. Någon tår kanske tränger sig fram. Önskar lycka till. Hoppas att vi gjort tillräckligt.

För våra barn och elever är sommarlovet och ledigheten också avslut och början på samma gång. De lämnar oss i full blom, precis som naturen, och de kommer att växa och utvecklas, av sina erfarenheter. Om inte på exakt samma sätt som i skolan och i förskolan, så minst lika mycket. Sol, regn, bad. Lek och bråk. Skrubbsår och motgångar. Upp och hoppa igen! Och framgångar.

Jag har några frågor inom mig som lyder: Har jag gjort rätt? Hur vet jag att jag gjort rätt? Jag letar i mina anteckningar, söker i mapparna, bland bokstäverna och siffrorna. Drar mig till minnes några händelser och inser att det är lite blandat. Mycket har blivit rätt. Visst har blivit nästan rätt, somt blev inte rätt alls. Känns tufft att inse och erkänna. (Behöver en kaffepaus.)

När jag ömkat mig en stund och det sista kaffet kallnat, sätter jag mig åter vid mitt skrivbord. Jag säger till mig själv: Upp och hoppa igen! Det här är mina skrubbsår och de läker. De påminner mig och lär mig.

Carina M Koutakis

Utvecklingssamordnare