Be om feedback! /Carina Koutakis

Efter att ha läst alla kvalitetsredovisningar från alla förskolor och skolor har jag en bild som säger: ”Det går ju bra, vi gör ju bra saker för våra barn och elever.” Det är kloka skolledare med kloka medarbetare som visar stort engagemang och har hjärtan stora som, ja, jag vet inte vad. Men bilden grumlas när jag tänker på de barn som inte får vara med i gemenskapen, elever som i juni inte knäckt läskoden, inte känner sig trygg på rasterna eller inte var behöriga till gymnasiet. Så minns jag Dylan Wiliams ord:” Stop being good, start being better”. Han menar att nöjdhet är utvecklingens värsta fiende. Detta provocerar mig först, att jag inte ska få känna mig nöjd, att inte få lugn och ro någon gång. Ser i skoldebatten att fler känner så.
Dock vet jag att det är viktigt att nyansera bilden så att den går att analysera och lära av. För självklart gör vi saker att vara nöjda över. Det är ju inte det som menas. Snarare att inte nöja sig med att vissa barn och elever inte når målen, eller annorlunda uttryckt – att vi i skolan inte når målen för alla barn och elever.
Vad är det vi gör/inte gör när det blir bra? Vad är det vi gör/inte gör när det inte blir bra? Så frågan om varför, på vilka grunder vi agerar som vi gör. Vet vi att det finns stöd för våra val? Finns förutsättningarna för att göra det som är bäst? Har behoven förändrats? Behöver jag förändra mig, lära mig något nytt eller fördjupat?
Vi är som våra barn och elever. De behöver förstå hur de kan lära sig nya saker för kommande situationer, s k metakognitiva strategier.
För läsåret 2019 har följande åtta övergripande utvecklingsområden arbetats fram som särskilt prioriterade. I de gemensamma sammanhangen såsom nätverken, kompetensutveckling och den kontinuerliga uppföljningen och analysen kommer de att ha ett större utrymme än övriga delar i våra uppdrag.

• Värdegrund och kultur
• Styrning, ledning och systematiskt kvalitetsarbete
• Utveckling, lärande och kunskap
• Inkluderande lärmiljö
• Nyanländas lärande
• Förskoleklassen undervisning
• Fritidshemmets undervisning
• Digitalisering

Effekterna av att förstå sitt eget lärande och kunna nyttja det i situationer som bjuder på det nya och obekanta är bland det mest kraftfulla verktyget. Därför är det målet också ett av de viktigare. Också för oss.
Gör din egen utvecklingsplan. Arbetslagets utvecklingsplan. Förskolan/Skolans utvecklingsplan. Hallsbergs skolors utvecklingsplan. Om alla ”JAG”, oavsett roll och position i kedjan, gör vår egen plan för vår egen utveckling vore det väl självaste (***) om vi inte skulle utifrån dessa områden och bli bättre, nå längre, öka måluppfyllelsen. Sluta vara bra – börja bli bättre!

Be om feedback! /Carina Koutakis

Efter att ha läst alla kvalitetsredovisningar från alla förskolor och skolor har jag en bild som säger: ”Det går ju bra, vi gör ju bra saker för våra barn och elever.” Det är kloka skolledare med kloka medarbetare som visar stort engagemang och har hjärtan stora som, ja, jag vet inte vad. Men bilden grumlas när jag tänker på de barn som inte får vara med i gemenskapen, elever som i juni inte knäckt läskoden, inte känner sig trygg på rasterna eller inte var behöriga till gymnasiet. Så minns jag Dylan Wiliams ord:” Stop being good, start being better”. Han menar att nöjdhet är utvecklingens värsta fiende. Detta provocerar mig först, att jag inte ska få känna mig nöjd, att inte få lugn och ro någon gång. Ser i skoldebatten att fler känner så.
Dock vet jag att det är viktigt att nyansera bilden så att den går att analysera och lära av. För självklart gör vi saker att vara nöjda över. Det är ju inte det som menas. Snarare att inte nöja sig med att vissa barn och elever inte når målen, eller annorlunda uttryckt – att vi i skolan inte når målen för alla barn och elever.
Vad är det vi gör/inte gör när det blir bra? Vad är det vi gör/inte gör när det inte blir bra? Så frågan om varför, på vilka grunder vi agerar som vi gör. Vet vi att det finns stöd för våra val? Finns förutsättningarna för att göra det som är bäst? Har behoven förändrats? Behöver jag förändra mig, lära mig något nytt eller fördjupat?
Vi är som våra barn och elever. De behöver förstå hur de kan lära sig nya saker för kommande situationer, s k metakognitiva strategier.
För läsåret 2019 har följande åtta övergripande utvecklingsområden arbetats fram som särskilt prioriterade. I de gemensamma sammanhangen såsom nätverken, kompetensutveckling och den kontinuerliga uppföljningen och analysen kommer de att ha ett större utrymme än övriga delar i våra uppdrag.

• Värdegrund och kultur
• Styrning, ledning och systematiskt kvalitetsarbete
• Utveckling, lärande och kunskap
• Inkluderande lärmiljö
• Nyanländas lärande
• Förskoleklassen undervisning
• Fritidshemmets undervisning
• Digitalisering

Effekterna av att förstå sitt eget lärande och kunna nyttja det i situationer som bjuder på det nya och obekanta är bland det mest kraftfulla verktyget. Därför är det målet också ett av de viktigare. Också för oss.
Gör din egen utvecklingsplan. Arbetslagets utvecklingsplan. Förskolan/Skolans utvecklingsplan. Hallsbergs skolors utvecklingsplan. Om alla ”JAG”, oavsett roll och position i kedjan, gör vår egen plan för vår egen utveckling vore det väl självaste (***) om vi inte skulle utifrån dessa områden och bli bättre, nå längre, öka måluppfyllelsen. Sluta vara bra – börja bli bättre!

Anna KaRLEFJÄrd för Hallsbergs lärare 20/6

Reflektioner från dagen med Anna Karlefjärds inspel kring betyg och bedömning

Citat från lite olika deltagare.

”Jag skulle ha gått vid lunch eftersom jag hade annat inbokat men sköt upp allt för jag ville inte missa ett endaste ord.”

”Tänk vad mycket tydligare det blev när någon med kunskap också har förmågan att uttrycka det på ”min” nivå!”

”När en lärare talar till en annan lärare så vet man att den förstår vad man menar.” apropå att Anna är lärare i sin profession.

”Oj, jag orkade inte riktigt hoppas att det skulle bli så bra som det faktiskt blev. Nu kan jag ta semester och känna mig nöjd.”

”Det här var ju ett utmärkt tillfälle för vårt fortsatta arbete med den här frågan. Så härligt!”

”Man blir ju varse att det finns bra saker som vi gör men att vi också har utvecklingsområden. Områden som kanske kunde gynna våra bedömningsutmaningar.”

”Jag tycker att detta var värdefullt även om jag inte omfattas av betygsbedömningen. Det är bra för mig, tror jag, att vara lite mer ”på banan” i vad eleverna står inför.” (apropå personens roll som resurspedagog)

”För en gångs skull är jag mycket nöjd!”

”Jag är benägen att säga att det här är bland det bästa jag hört. Och jag började arbete 2002!”

 

”Vad är kvalite i kunnandet?”

Anna Karlefjärd är universitetsadjunkt i pedagogiskt arbete och forskar inom rektorsutbildningen. Hon har även varit med och tagit fram mooc-kurserna Bedömning och betyg åk 4-6 samt Bedömning och betyg för åk 7-9, gymnasiet och gymnasiala vuxenutbildningen. Dessa nätbaserade kurser är framtagna på uppdrag av Skolverket och är nu uppe i över 26 000 deltagare.

”Mitt forskningsintresse handlar om hur lärare och rektorer utvecklar sin förståelse för nya styrdokument, i samtal och aktioner kopplat till bedömning. Tidigare studier visar hur de styrdokument som infördes 2011 påverkar lärares undervisning samt synen på deras professionella uppdrag. Det förefaller också finnas en osäkerhet kring hur stort friutrymme lärare och rektorer uppfattar att det finns när det gäller relationen mellan styrdokument och undervisning. Där uppfattningen om ett litet friutrymme riskerar att begränsa undervisningen och instrumentalisera arbetet med bedömning. Tidigare forskning visar också vikten av att lärare och rektorer får möjlighet att utveckla verksamheten genom kollegialt lärande. Med utgångspunkt i detta blir det intressant att undersöka vad som sker både med förståelsen kring styrdokument som med utvecklingen av verksamhetens bedömningspraktik, när rektorer och lärare ges möjlighet arbeta tillsammans med en forskare, under en längre tid.

Utifrån detta har jag valt aktionsforskning som forskningsansats. Inom aktionsforskning är det kollegiala lärandet i fokus, där jag som forskare lär tillsammans med deltagande rektorer och lärare. På detta vis blir också empowerment en viktig utgångspunkt för det gemensamma arbetet. Tillsammans bidrar vi som deltar i forskningsprojektet till utbildningsvetenskapens kunskapsproduktion. Empirin till denna studie har skapats genom två forskningscirklar där lärare och rektorer tillsammans med mig som forskare, under tre terminer, har haft bedömning som gemensamt objekt. I pågående analysarbete fokuseras framför allt på hur läroplanen förstås och gestaltas i de samtal och aktioner som skett inom ramen för forskningscirklarna.”

/Anna Karlefjärd