Vad gör vi?

Vad gör vi med dessa elever som inte passar in i mallen? De här barnen som har svårt att infoga sig i ordning och struktur. Eller rättare sagt i vår ordning och struktur. Vad gör vi med dessa elever som utmanar oss i klassrummet, på raster och på fritids? Vi höjer rösten och pekar med hela handen och det hjälper inte, vi lockar och lirkar utan resultat. Det lågaffektiva bemötandet har ingen effekt och uppgivenheten är nära. Vi pratar om att använda rätt verktyg men verktygslådan känns tömd på alla alternativ. Vi bollplankar, vi stämmer möten, vi ringer hem och vi är frustrerade. Allt vi har av kompetens och erfarenhet ställs på sin spets. Vi är vuxna, professionella pedagoger och vi står oss slätt ibland. Men hur frustrerade, uppgivna eller pressade vi än är i mötet med dessa elever så är det inget emot hur situationen ser ut för eleven själv. Vi kanske har prövat alla verktyg, vi kanske har vänt ut och in på oss själva, bett om hjälp och ändå inte lyckats. Dock är vi vuxna och det är vårt jobb, eleven ska leva med sina misslyckande hela tiden, 24/7. Vi kan säga att vi inte orkar, vi kan säga att vi provat allt, vi kan skrika på hjälp men vi får aldrig ge upp. Alla elever har rätt till att vuxna står kvar och kämpar för och med dem. Vi kanske är den enda vuxne som gör det.

Kommentera