Nyanlända och språket

Föreställ dig att du kommer flyende eller flyttandes till ett annat land, kanske på andra sidan jordklotet. Du har inget med dig förutom dina minnen, ditt språk och i bästa fall – din familj. Allt är väldigt annorlunda, klimatet, kulturen, samhällsstrukturen och framförallt din plats och roll. I värsta fall bär du med dig ett trauma grundat i fruktansvärda upplevelser och har flytt under än värre omständigheter. I bästa fall har du flytt undan i förebyggande syfte och innan det värsta har hunnit hända just dig. Du kommer till ett demokratiskt land där mänskliga rättigheter är en självklarhet och det finns lagar som skyddar dessa rättigheter. Alla barn har rätt att gå i skolan oavsett vem man är eller varifrån man kommer eller vilket språk man talar. Tänk dig att du är ett barn eller är förälder till ett barn som kommer till denna fantastiska skola i detta demokratiska land. Du väljer denna skola utifrån att du säkert vet att det finns fler elever på den skolan som talar ditt modersmål. Dessutom finns det möjlighet att få modersmålsundervisning och studiehandledning med lärare som också talar samma språk. Språket, det som ger mig en identitet, gör mig oberoende och fri samt är min förutsättning för att lära och förstå. Detta mitt språk som stärker mitt självtroende och gör mig trygg. Allt detta låter och är fantastiskt och jag skulle önska att det fick stanna därvid. Tyvärr är inte allt som det är i den bästa av världar. Vi vänder tillbaka till vår verklighet och verksamhet där vi möter dessa elever som faktiskt varit med om det vi nyss föreställde oss. Tyvärr är det inte självklart att vi tycker att hemspråket är det självklara för elevernas kunskapsutveckling. Det pågår en debatt om modersmålsundervisningens vara eller inte vara. Röster görs sig hörda om att just modersmålsundervisning samt SVA-undervisning är en orsak till de sjunkande skolresultaten. Samma röster menar att det är resurskrävande och borde inte ligga i grundskolans huvuduppdrag. Det finns till och med röster som menar att vi borde förbjuda eleverna att tala sitt modersmål i klassrummet. Spännande och skrämmande åsikter som överhuvudtaget inte har någon vetenskaplig förankring eller fäste i aktuell forskning. För en tid sedan hade jag förmånen att lyssna till Jim Cummins som är världsledande inom forskning kring flerspråkiga elever. Cummins är professor emeritus vid University of Toronto i Kanada, samt professor vid Åbo Akademi i Finland. I sin bok ”Flerspråkiga elever – effektiv undervisning i en utmanande tid” tar han stöd av både svensk och internationell forskning och visar på att undervisning på modersmålet gynnar språkutvecklingen i andraspråket. Han menar att om eleverna får ämnesundervisning både på sitt modersmål och svenska kommer de ta till sig kunskaper på ett lättare sätt och på så vis nå högre måluppfyllelse.

Jag arbetar på en skola med 60 % elever med annat modersmål. Dagligen möts vi av utmaningar kring språket och det är inte alltid lätt att göra sig förstådd än mindre bli förstådd. Och det är just i utmaningar och brist på verktyg som vi måste luta oss emot aktuell forskning och förstå vilken väg som är den rätta att gå. Vi kan inte ta ifrån våra elever deras språk utan vi måste hitta förutsättningar där vi kan utvecklas och så småningom få ett gemensamt språk att mötas i.

Här är ett exempel på hur vi kan använda elevernas modersmål som resurs. Mustafa har gjort en film på sitt modersmål arabiska om hur man trär symaskinen . Den filmen använder vi sedan när vi får nya elever som behöver lära sig trä symaskin.

 

Kommentera