Kulturen, frirummet och fröna/ gästbloggare Carina Koutakis

Vad är kultur? En tänker genast på teater och musik, en annan på bakterier. I detta sammanhang är kulturen den gemensamma ”myllan” där små och stora människor växer. Som ansvarig för trädgården gäller det att vara väl förtrogen med myllans beskaffenhet, så att de små fröna kan gro och plantorna växa. Skolans barn, elever och medarbetare blir i denna bild frön och plantor, alla med rätt att ”bli sitt bästa jag”, rätt att blomma. I skolan är vi alla lite av trädgårdsmästare. Vi luckrar, sår, gödslar och vattnar, så att de alla, tomaten, mandelpotatisen och maskrosen, kan blomma.

Genom kulturanalyserna som genomförts i förskolan och skola har alla, barn och elever och medarbetare, bidragit till att ge en bild av den gemensamma kulturen. Vi beskriver kulturen som ”öppen och generös” eller ”inskränkt och intolerant”, eller någonstans däremellan. Med denna kännedom är det möjligt att förstå varför visst växer och somt vissnar. Vi har en förklaring till varför våra envisa försök att förändra, förbättra och göra nytt lyckas eller inte lyckas. Är det så att vi gång efter annan försöker att odla mandelpotatis i lerjord i stället för sandig jord? Är det så vi gång efter annan driver upp rangliga tomatplantor i kraftigt ljus, när de föredrar mörker och värme? Är det så att vi gång efter annan försöker hindra den egensinniga maskrosen att slå rot, när den tar sig upp oavsett? I så fall behöver vi tänka om.

Inom ramen för skolans uppdrag finns massor av möjligheter att möta alla, även om det inte alltid är enkelt. Många behöver samma eller liknande, några behöver anpassade förhållanden. Den pedagogiska professionen ger ett frirum för detta, att göra didaktiska val. Det frirummet måste vi jobba för att erövra.

Den rådande kulturen påverkar oss i hur vi upplever vårt frirum och hur vi nyttjar det. Generös kultur ger stort frirum och inskränkt kultur ett begränsat och trångt frirum. I processen kan det innebära att vi skrapar i och slår emot. Ibland är det nödvändigt att utmana, både kulturen och ramen, för att nå dit vi ska. Ganska ofta är det nödvändigt att utmana sig själv!

Förresten: Är du en mandelpotatis, tomat eller maskros?

Carina M Koutakis, utvecklingssamordnare

Kommentera