Den magiska matematiken

Det är något speciellt med siffror. Siffror som blir tal och som i sin tur bildar mönster. Gåtor att tänka på för att förstå hur de hänger ihop. Och när den sista pusselbiten sätts på plats eller poletten trillar ner – DÅ!  Den känslan.

Det enda som är större än det, är att lyckas ge en annan person den känslan.

Gåtans svårighet ska vara inom gripbar förmåga – om det är för lätt blir det liksom ingen klang när polett ramlar ner, det ska klirra till åtminstone lite, eller helst klonga till ordentligt så där så det känns i hela kroppen. Om gåtan är  för svår, då fastnar poletten halvvägs och ställer till det så att inga andra poletter kommer förbi. Den där behållaren där alla poletter ligger och och skramlar och bildar små vetskaper var för sig och stora vetskaper tillsammans. Om gåtan är helt obegriplig kommer inte poletten ens i rullning och då är man illa ute..

Så oavsett om man lär sig att 1+1=2 eller de svåraste ekvationerna så är känslan densamma och det handlar om lärande – och i människans natur är det grundläggande, vi vill lära oss och gör det hela tiden oavsett om vi vill det eller inte.

Så släpp lärandet loss och låt poletterna klirra och klonga! I hela kroppen!

Lindha

PS. På den här sidan där man kan få klura och klirra poletter:

Månadens problem NCM

 

Kommentera