App-tips/Videoscribe

När jag hittar flippade lektioner på nätet som är utformade som en skrivande/ritande hand, som steg för steg leder mottagaren genom instruktionen, beskrivningen, informationen eller vad det nu är som ska delges, blir jag alltid lika fascinerad. När jag tog över textilslöjden på min skola bestämde jag mig för att ta reda på hur det går till och vilket verktyg som används. Dels därför att jag är nyfiken men också för att jag såg ett användningsområde som fyller ett behov. Fortsätt läsa App-tips/Videoscribe

Föräldrar – en framgångsfaktor!

Föräldrarna till våra elever är givetvis en stor resurs för skolan om vi samarbetar och jobbar mot samma mål.  Vissa säger att föräldrarna är den viktigaste framgångsfaktorn i svensk skola. Viktigare än både läraren och den egna begåvningen. Det ligger nog en hel del i den tanken eftersom det är föräldrarna lägger grunden i sina barns liv, en grund som vi i skolan sedan kan bygga vidare på.

För någon vecka sedan hade vi föräldramöte på Stocksätterskolan. Jag och min kollega Åsa ville visa vår tacksamhet till våra föräldrar och visa på att de är viktiga i kunskapsintagandet för sina barn. Vi avslutade mötet med att säga att vi tyckte att det där med att ge ett äpple till lärarna var en fin gammal tradition som vi ville damma av och återuppta. Sedan sa vi till vår föräldraskara att de också är lärare för sina barn. Tillsammans är vi starka och kan nå långt! Alla föräldrar fick ett äpple var med denna dikt på:

An apple for the teacher
is really nothing new.
Exept when you remember
parents are teachers too!

image
Idéen hittade jag på en av alla Facebook-grupper som vänder sig till lärare. Den gruppen heter: Årskurs 1-3 Tips och idéer. Detta är en mycket givande grupp som jag verkligen kan rekommendera.

När det fastnar…..

Inget är lika fantastiskt i skolvärden som när dina elever lär sig, när man ser att de har förstått och ser glädjen i deras ögon. Det kan ibland gå många lektioner där man känner lite frustration över att man inte ser framsteg eller utveckling hos eleverna. Men så plötsligt när man minst anar det så händer det! Det har fastnat- de förstår! Det är de bästa stunderna i yrket! Det är därför man kämpar de där andra dagarna när uppförsbacken känns lång.

Häromdagen när det var lunchrast så stod två av mina elever i 3:an, två flickor utanför klassrumsfönstret och knackade på. Jag öppnade fönstret och vi pratade lite. De ville in och frågade hur långt det var kvar av rasten. Vi har en bärbar ringklocka som eleverna får ringa i när rasten är slut. Det var inte långt kvar av så jag sa att de fick ringa in om en liten stund. Men jag ville dröja lite med ringningen.

-Ni hinner precis räkna till 50 på engelska! Sen får ni klockan och kan ringa. (Jag tänkte för mig själv att jag skulle få hjälpa dem fram i räknandet. Det här var två tjejer som fick kämpa en del i skolan och inte fick mycket gratis. En av dem hade dessutom extra svårt  med svenskan eftersom hon hade ett annat modersmål.) Men de började glatt att räkna, högt och noggrannt och samtidigt. Jag stod där och häpnade lite. -Twentyone, twentytwo, twentythree….. Visst hade vi tränat en hel del de sista lektionerna på de högre siffrorna och gjort flera övningar men att de skulle fixa sig igenom räknandet helt själva, det trodde jag inte. De kom till 50 och jag berömde dem. -Bra gjort tjejer! Ni kan det jättebra! -Kan vi inte få fortsätta till 100? sa de båda i kör utan att vara nöjda med att ha kommit till 50. -Visst svarade jag lite förvånat och gjorde mig beredd på att få hjälpa till en del. De fortsatte båda två att räkna. När de kom till 55 hörde jag en av dem säga: -Faiftyfave men den andra rättade snabbt genom att säga -Fiftyfive. De tog sig tillsammans till 100. Jag stod helt chockad och häpen. Det första jag kom på mig med att göra var att ge dem var sin highfive. -Bra gjort tjejer! Nu kan ni räkna till 100 på engelska! Jag räckte över klockan och såg två nöjda damer som sprang iväg över skolgården med ringklockan ekande.

Att lära sig siffrorna på engelska har sina svårigheter.  T ex 13, 15, 30 och 50 följer inte mönstret i uttal och ställer till det i inlärningen. De talen som är svåra får man öva extra mycket på. Jag har en övning som eleverna gillar och som tydligen också ger resultat. Vi kallar den ”Square numbers” Den finns i Lärarpraktikan Tea Time one från förlaget Majema. (Där finns också många andra bra par och gruppövningar.) Den här övningen har jag använt i olika former med elever från årskurs 2 till 6.

Fil 2015-09-02 12 14 03

Square numbers går ut  på att man sitter två och två med varsitt papper som har 9 rutor. Varje ruta har en liten siffra i kanten. Några rutor har siffror i mitten och några är tomma. Det går ut på att ta reda på vad som ska stå i de tomma rutorna. De siffror som det ena kortet har, saknas på det andra. Genom att ställa frågor till varandra så ska man fylla i rätt siffra där det saknas.

-What number do you have in square number two?

-I have number sixteen.

När man är klar och båda fått alla rutor ifyllda så jämför man med varandra så att man har skrivit rätt siffror. I den här övningen tränar man också på att ställa frågor och svara. Man både övar fraser och siffror samtidigt. Både den som frågar och den som svarar får öva. När kompisen hör svaret så måste denne fundera på vad han hört och skriva ner rätt siffra i rätt ruta.

 

Fil 2015-09-02 12 14 18Övningen kan göras svårare och svårare genom att man som lärare själv kan välja vilka siffror som eleverna ska öva på. De som behöver utmaningar kan få svårare siffror och de som behöver träna de lägre siffrorna kan göra det tillsammans i par. Man kan också se till att öva de svåra siffrorna extra mycket.

Fil 2015-09-02 12 13 50

Man också låta eleverna själva få välja vilka siffror de ska träna på genom att ge dem helt tomma papper. Då är de rutor som man ska skriva in sina siffror i inringade. Den ene ska skriva in siffror i rutorna 1,3,5,7 och 9 och kompisen får då skriva in sina siffror i rutorna 2,4,6 och 8. Här får man tala om för eleverna att de måste välja olika siffror i sina rutor. Jag hade en elev som skrev 100 i varje ruta. Då får man understryka att det blir bättre träning när man väljer olika siffror!

Den här övningen går också att använda när man ska träna på t ex engelska ord för djur, färger, kläder mm.

 

 

 

Lärare – ett kall eller yrke!

Att bli ”fröken” var inte alldeles självklart för mig. Det fanns många andra yrken som lockade mig. Författare var ett och i 70-talets anda trodde jag att jag kunde förändra världen om jag blev kurator eller psykolog. Som femtonåring fick jag dock en pryo-plats på en lågstadieskola. Det kom att förändra mycket och kanske var det det som min handledare såg hos mig som jag, efter lång och krånglig väg, ändå beslöt mig för att det är inom skolans väggar som jag hör hemma. Med andra ord är jag absolut inte född till tanken att bli lärare men ändå kan jag känna att gränsen för att det är ett kall är hårfin, när det gäller mig. Ynnesten att få vara lärare är så starkt förknippad med mig som person att yrkes-jag och privata jag flyter samman. Många gånger har jag funderat över vad som påverkat mig till att bli den lärare jag är idag och med det senaste som händer runtom mig får tankarna att snurra än mer. Vem och vad har påverkat och influerat mig, vilka möten har format mig till den jag är i min lärarroll. De lärare som jag mött som elev har förstås haft stor inverkan på mig. Från första ”lekskolefröken” till svenskaläraren på gymnasiet. Alla har jag inte älskat, tvärtom, men de har gjort sina avtryck i mig, både på gott och ont. Jag tänker dock att jag lärt av dem alla och det gäller också alla de kollegor som jag mött genom åren. Här finns oräkneliga pedagoger, lärare som genom sina erfarenheter och kunskaper fått mig att utvecklas och förändras. De viktigaste för min utveckling, mina erfarenheter och min drivkraft är och förblir dock alla dessa ungar som jag mött genom åren. Dessa möten har varit kompetensutveckling av högsta kvalité och de har också varit mina värsta och bästa kritiker.  Hos dem handlar det om att det är jag som ska förtjäna min plats och respekt och det är så det ska vara. När vi nått dit kan vi nå hur långt som helst – tillsammans. Kall eller inte – jag älskar mitt jobb!

2015-03-17 16.01.04

 

En stor ära och stort TACK!

De sista dagarna har varit spännande och väldigt omtumlande. Att få ta emot priset för Årets klassblogg, för andra året i rad, är en stor ära och något obegripligt. Det är min och elevernas skolvardag som uppmärksammas och får ett fantastiskt erkännande. Gratulationerna har strömmat in efter vinsten i Webbstjärnans tävling och jag har om och om igen fått frågan om varför just vi har vunnit. Jag vet inte är det första svar jag kommer att tänka på, så ofattbart är det.  Efter lite eftertanke så kan jag ändå svara att det är elevernas delaktighet och inflytande som är det drivande i bloggen. Det och att vi kopplar allt till elevernas lärande och kunskapsmålen är en del av det som gör vår blogg till vinnare. Men visst måste det också vara glädjen och lusten som lyser genom och imponerar på den mycket kompetenta och välmeriterade juryn. Hursomhelst är jag en oerhört stolt ”fröken” som inte riktigt har landat i uppståndelsen men som också på detta vis vill rikta mitt tacktal. Först och främst är det mina elever jag vill tacka, det är de som inspirerar mig till utveckling. Mina kollegor ska också ha ett stort tack för att de hela tiden ger mig utmaningar till nya idéer och möjligheter och min rektor för att hon stöttar och tror på mig. Hemma har jag en familj som också förtjänar ett tack för att de är mitt bollplank och står ut med mitt bloggande, alla tider på dygnet. Sist, men kanske mest av allt vill jag tacka alla mina gamla elever, inklusive min dotter,  som fått mig att inse att delaktighet och inflytande är ledorden för lärande.

Ettorna på Stocksätterskolan tar emot priset för ”Årets klassblogg”. Webbstjärnan
Foto: Webbstjärnan

 

Med små steg!

Läser gärna och ofta Håkan Fleischers inlägg på bloggen Fleischer KompetensutvecklingI hans inlägg Måste alla lärare använda IT i sin undervisning beskriver han det dilemma som kan uppstå när utvecklingen springer förbi och alla inte är med på tåget. Det handlar om de mycket kompetenta lärare med lång erfarenhet som inte riktigt hänger med i den digitala utvecklingen men har så mycket annat att erbjuda. Dock har också de ett uppdrag vad gäller elevernas rättighet att få kunskap i informationsteknik. Fleischer menar att ett kollegialt lärande med ”de små stegens pedagogik, präglad av en ömsint förståelse av de farhågor och rädslor som ofta ligger bakom att backa från datorn” gör att alla kan hänga på.

20121205_121743

Den magiska matematiken

Det är något speciellt med siffror. Siffror som blir tal och som i sin tur bildar mönster. Gåtor att tänka på för att förstå hur de hänger ihop. Och när den sista pusselbiten sätts på plats eller poletten trillar ner – DÅ!  Den känslan.

Det enda som är större än det, är att lyckas ge en annan person den känslan.

Gåtans svårighet ska vara inom gripbar förmåga – om det är för lätt blir det liksom ingen klang när polett ramlar ner, det ska klirra till åtminstone lite, eller helst klonga till ordentligt så där så det känns i hela kroppen. Om gåtan är  för svår, då fastnar poletten halvvägs och ställer till det så att inga andra poletter kommer förbi. Den där behållaren där alla poletter ligger och och skramlar och bildar små vetskaper var för sig och stora vetskaper tillsammans. Om gåtan är helt obegriplig kommer inte poletten ens i rullning och då är man illa ute..

Så oavsett om man lär sig att 1+1=2 eller de svåraste ekvationerna så är känslan densamma och det handlar om lärande – och i människans natur är det grundläggande, vi vill lära oss och gör det hela tiden oavsett om vi vill det eller inte.

Så släpp lärandet loss och låt poletterna klirra och klonga! I hela kroppen!

Lindha

PS. På den här sidan där man kan få klura och klirra poletter:

Månadens problem NCM

 

”Webbkursa”

”Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande,” (Lgr11, 2011)

Enligt Lgr11 har vi ett uppdrag att ta tillvara på de resurser och möjligheter som tekniken medför och att utbildningen anpassas för ett modernt, digitalt samhälle.

”Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt.” (Lgr11, 2011)

Vi är skyldiga att ge eleverna verktyg till att bli producenter som skapar material och kunskap i den digitala världen och inte bara konsumera det som erbjuds. Att låta eleverna utveckla förmågan att lära med hjälp av digitala verktyg samt att kommunicera via sociala medier och digitala samarbetsytor.

Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. (Lgr11, 2011)

För att kunna utveckla sitt källkritiska omdöme krävs att eleverna får möjlighet att aktivt använda många olika sorters källor och få tillfälle att granska och diskutera dessa källor tillsammans.2015-04-16 17.12.25

Det här är en tung och ansvarsfull uppgift och ibland famlar vi lärare själva runt i detta enorma informationsflöde vi har kring oss. Vi ska också lära oss hantera detta på ett källkritiskt och medvetet sätt. Det finns dock hjälp och stöd att få. Webbstjärnan som är en del av .SE:s satsningar för att utveckla internetanvändandet i den svenska skolan. På deras OM-sida finns mer information om vad de står för och vad de erbjuder. Dessutom erbjuder de en hel rad mycket användbara webb-kurser för att öka kunskapen kring bla källkritiskt tänkande och bloggande. Läs mer på deras sida med webb-kurser.

 

 

 

De saknade eleverna

Vilken fantastisk föreläsning av pedagogen Kenth Hedevåg! Otroligt lärorik och inspirerande när det gäller hur vi ska möta barn som har det jobbigt i skolan och kanske inte ens kommer till skolan. Kenths föreläsning handlar om att skolan måste arbeta mer med inkluderande undervisning och bli bättre på att möta elever med inlärningssvårigheter. Denna föreläsning är nog den bästa jag har hört. Verkligen värd att se och ta del av!

Ledarskap i klassrummet

I klassrummet skapar jag trygghet och förutsägbarhet för eleverna genom tydliga ramar och känd struktur. Samtidigt behöver jag vara öppen och ge utrymme för elevernas egna initiativ. Undervisningen ska utgå från elevernas tidigare erfarenheter så att de kan bygga vidare på den grund av kunskap som de redan har. Undervisningen ska bygga på elevernas nyfikenhet och intresse, men den ska också stimulera och utmana dem till att upptäcka nytt. En viktig uppgift för mig som lärare är att få eleverna att förstå att ansträngning lönar sig. Det handlar om att skapa ett tillåtande klassrums-klimat där eleverna med liv och lust ger sig i kast med att öva och pröva, där misstag inte är skrämmande, utan en viktig och välkommen del i lärandeprocessen.

För mig är begreppet scaffolding centralt. Utifrån Vygotskys teori om den proximala utvecklingszonen behöver jag bygga upp stödstrukturer med vars hjälp eleverna idag klarar det som de efter ett tag kan behärska på egen hand. Det här hör samman med hur jag som lärare fungerar som modell eller förebild i lärandet.

Lärande i första hand