Etikettarkiv: REFLEKTIONER

Bloggtips!

Jag har haft den stora äran att få vara med och starta upp en av våra förskolechefer i hennes bloggande. Tanken har vuxit fram under en tid och äntligen är hon igång, Helena Finnman med bloggen helenaforskolechef.se. Här blandas inlägg kring aktuell forskning och styrdokument utifrån den verksamhet hon arbetar med samt handfasta tips och glada tillrop. Jag kan varmt rekommendera hennes blogg dels på grund av att det ger insyn i det viktiga arbete som görs inom barnomsorgen men också för att Helena sprider sådan glädje och stämning kring sig. Det finns ett glitter av optimism kring henne, blandat med en järnhård vilja att allt vi gör ska vara ur perspektivet att det gagnar våra barn.  Det kommer med all säkerhet att återspeglas i bloggen., det är jag övertygad om.

Följ Helena på hennes blogg här!

helenaforskolechef.se

En stor ära och stort TACK!

De sista dagarna har varit spännande och väldigt omtumlande. Att få ta emot priset för Årets klassblogg, för andra året i rad, är en stor ära och något obegripligt. Det är min och elevernas skolvardag som uppmärksammas och får ett fantastiskt erkännande. Gratulationerna har strömmat in efter vinsten i Webbstjärnans tävling och jag har om och om igen fått frågan om varför just vi har vunnit. Jag vet inte är det första svar jag kommer att tänka på, så ofattbart är det.  Efter lite eftertanke så kan jag ändå svara att det är elevernas delaktighet och inflytande som är det drivande i bloggen. Det och att vi kopplar allt till elevernas lärande och kunskapsmålen är en del av det som gör vår blogg till vinnare. Men visst måste det också vara glädjen och lusten som lyser genom och imponerar på den mycket kompetenta och välmeriterade juryn. Hursomhelst är jag en oerhört stolt ”fröken” som inte riktigt har landat i uppståndelsen men som också på detta vis vill rikta mitt tacktal. Först och främst är det mina elever jag vill tacka, det är de som inspirerar mig till utveckling. Mina kollegor ska också ha ett stort tack för att de hela tiden ger mig utmaningar till nya idéer och möjligheter och min rektor för att hon stöttar och tror på mig. Hemma har jag en familj som också förtjänar ett tack för att de är mitt bollplank och står ut med mitt bloggande, alla tider på dygnet. Sist, men kanske mest av allt vill jag tacka alla mina gamla elever, inklusive min dotter,  som fått mig att inse att delaktighet och inflytande är ledorden för lärande.

Ettorna på Stocksätterskolan tar emot priset för ”Årets klassblogg”. Webbstjärnan
Foto: Webbstjärnan

 

Lär av misstagen

Alla gör vi misstag ibland, både vuxna och barn. Det gäller att lära sig av misstagen och inte låta sig hindras av rädsla för att begå dem.  I skolans värld finns det många elever som tycker att det viktigaste är att få rätt i allt det man gör. Men det viktigaste är väl ändå att man vågar anta nya utmaningar och vågar misslyckas ibland för att på så vis kunna lära sig av dem? Detta kan gälla både när vi tar till oss nya kunskaper i olika skolämnen men också i det sociala samspelet, i relation till andra.

Jag vill avsluta detta inlägg med att dela med mig av ett tänkvärt citat.

Vi kan göra fel

– men vi är aldrig fel.

Gör vi något dumt

behöver vi be om ursäkt

för det vi gjort

– men aldrig om ursäkt

för vem vi är.

Tomas Gunnarsson

sorry

Korvstoppning!

En utbildningsdag! En dag som skulle inspirera mig till att bli en ännu duktigare pedagog med hjälp av teknikens under: iPad. En inspirerande talare som utstrålar en självsäkerhet och tro på att den lilla manicken är här för att stanna. Den lilla svarta porten till de oändliga möjligheterna ska hjälpa våra elever att bli duktigare på att hantera omvärlden och lättare kunna utveckla de förmågorna som står i läroplanen. När inspiratören försäkrar oss om att den tekniken  är framtiden och nämner exempelvis en chip som man kan få inopererad i handen för att underlätta tillvaron i framtiden, vänder det sig i magen på mig. Jag är skeptisk… Jag är inte redo… Inte redo för några stora förändringar ännu. Det nya känns otryggt…tidskrävande… Hur ska jag hinna med allt man ska göra under en termin och dessutom integrera iPad-en i undervisningen. Den frågan ställer jag mig ofta. Trots att en iPad börjar bli ett självklart inslag i min undervisning känner jag efter den här dagen att jag har långt kvar. Långt tills jag känner mig säker och framförallt trygg med iPad-en som en förlängande arm och inte som ett extra hjälpmedel. Efter den inspirerande dagen känner jag att möjligheterna är större än hindren. Trots att dagen var ipadfylld med så mycket korvstoppning som var övermäktig för mig känner jag mig ändå nöjd och inser att vi i Hallsberg är lyckligt lottade som kan erbjuda våra elever motivationshöjande och lustfyllt lärande med hjälp av iPads.

 

 

Ord betyder så mycket

Jag lästa följande tänkvärda ord på en osignerad tavla:

De ord du säger idag                                                                                                                 ska leva kvar resten                                                                                                                    av livet hos någon annan.

Tänk så många ord som vi hör under en enda dag, för att inte tala om under ett helt liv. Det mesta vi hör glöms förstås bort.  Vissa ord bär vi dock med oss hela livet, dessa ord kan påverka oss positivt likväl som negativt.

När jag skulle börja i fyran, för 35 år sedan, fick jag en ny lärare. Min lågstadielärarinna Britta lämnade över oss, hennes 16 elever, till mellanstadiemagistern Bengt. Efter några månader blev det dags att gå på det årliga kvartssamtalet. Mamma och jag satte oss ner vid en bänk i klassrummet och Bengt vände sig mot mamma och startade upp samtalet med att säga:

– Gunilla hon kommer in som en sol i klassrummet varje morgon. Hon är glad från det att hon kommer tills det är dags att gå hem. 

Det var en ny tanke för mig, ett nytt sätt för mig att se på mig själv. Bengts ord kan jag ju som sagt minnas än idag och jag vet att han med dessa ord lade en grund i mitt liv som jag sedan har byggt vidare på. Det var några små enkla ord som etsade sig fast i mitt minne. 

Det är inte alla som bär med sig positiva ord om sig själva från skoltiden. En av mina bröder ville väldigt gärna vara med i skolkören och det fick han med uppmaningen: 

– Bara om du mimar vid uppsjungningarna så det inte hörs hur falskt du sjunger.

Min storebror gav upp sin dröm att få sjunga och slutade direkt i skolkören. Han  försökte aldrig igen. Vetskapen att han inte kunde sjunga slogs tidigt fast i hans liv, efter bara några få gånger i skolkören. Lärarens ord glömmer han inte och om det blir tal om att sjunga i något sammanhang så hänvisar han än idag tillbaka till dessa ord som han fick höra i början av 70-talet.

Snart är det dags för alla oss lärare att sätta oss ner med våra elever i denna termins utvecklingssamtal. Jag brukar då sända en tanke till Bengt, han finns tyvärr inte längre finns kvar i livet, och tänka på att likt honom försöka att lyfta mina elever med det jag säger. Jag vill skicka med dem ord som sätter fingret på deras förmågor, ord som kan hjälpa dem att förstå hur de kan bygga vidare på sitt lärande. Det finns alltid något att jobba vidare med, något som det behöver tränas mer på och det finns nya mål att nå upp till. Om eleven får en grund där denne vet sina styrkor tor jag att det blir lättare för eleven att hitta vägar hur de ska jobba vidare för att ta till sig nya kunskaper.

De ord vi säger på utvecklingssamtalen, eller under skoldagarna, kan bli ord som eleven bär med sig hela livet. Jag hoppas att vi, som har den stora förmånen att jobba med barn i skolan, ska så små frön av självtillit och framtidstro. Ett av de främsta målen för mig är att mina elever får en positiv bild av sig själva och att de ska få en tro på sin egen förmåga.

IMG_1443[1]

En tanke!

”Barn tänker olika men alltid rätt –

utifrån sina erfarenheter och sitt sätt att tänka.”

Jag funderar kring det som vi bär med oss av tidigare erfarenheter. Det påverkar vårt sätt att handla, agera och bemöta andra människor. Det gäller även våra elever; vad viktigt det är att få samtala med dem för att få fatt i hur de tänker och funderar.

/Anna