Nyanlända och språket

Föreställ dig att du kommer flyende eller flyttandes till ett annat land, kanske på andra sidan jordklotet. Du har inget med dig förutom dina minnen, ditt språk och i bästa fall – din familj. Allt är väldigt annorlunda, klimatet, kulturen, samhällsstrukturen och framförallt din plats och roll. I värsta fall bär du med dig ett trauma grundat i fruktansvärda upplevelser och har flytt under än värre omständigheter. I bästa fall har du flytt undan i förebyggande syfte och innan det värsta har hunnit hända just dig. Du kommer till ett demokratiskt land där mänskliga rättigheter är en självklarhet och det finns lagar som skyddar dessa rättigheter. Alla barn har rätt att gå i skolan oavsett vem man är eller varifrån man kommer eller vilket språk man talar. Tänk dig att du är ett barn eller är förälder till ett barn som kommer till denna fantastiska skola i detta demokratiska land. Du väljer denna skola utifrån att du säkert vet att det finns fler elever på den skolan som talar ditt modersmål. Dessutom finns det möjlighet att få modersmålsundervisning och studiehandledning med lärare som också talar samma språk. Språket, det som ger mig en identitet, gör mig oberoende och fri samt är min förutsättning för att lära och förstå. Detta mitt språk som stärker mitt självtroende och gör mig trygg. Allt detta låter och är fantastiskt och jag skulle önska att det fick stanna därvid. Tyvärr är inte allt som det är i den bästa av världar. Vi vänder tillbaka till vår verklighet och verksamhet där vi möter dessa elever som faktiskt varit med om det vi nyss föreställde oss. Tyvärr är det inte självklart att vi tycker att hemspråket är det självklara för elevernas kunskapsutveckling. Det pågår en debatt om modersmålsundervisningens vara eller inte vara. Röster görs sig hörda om att just modersmålsundervisning samt SVA-undervisning är en orsak till de sjunkande skolresultaten. Samma röster menar att det är resurskrävande och borde inte ligga i grundskolans huvuduppdrag. Det finns till och med röster som menar att vi borde förbjuda eleverna att tala sitt modersmål i klassrummet. Spännande och skrämmande åsikter som överhuvudtaget inte har någon vetenskaplig förankring eller fäste i aktuell forskning. För en tid sedan hade jag förmånen att lyssna till Jim Cummins som är världsledande inom forskning kring flerspråkiga elever. Cummins är professor emeritus vid University of Toronto i Kanada, samt professor vid Åbo Akademi i Finland. I sin bok ”Flerspråkiga elever – effektiv undervisning i en utmanande tid” tar han stöd av både svensk och internationell forskning och visar på att undervisning på modersmålet gynnar språkutvecklingen i andraspråket. Han menar att om eleverna får ämnesundervisning både på sitt modersmål och svenska kommer de ta till sig kunskaper på ett lättare sätt och på så vis nå högre måluppfyllelse.

Jag arbetar på en skola med 60 % elever med annat modersmål. Dagligen möts vi av utmaningar kring språket och det är inte alltid lätt att göra sig förstådd än mindre bli förstådd. Och det är just i utmaningar och brist på verktyg som vi måste luta oss emot aktuell forskning och förstå vilken väg som är den rätta att gå. Vi kan inte ta ifrån våra elever deras språk utan vi måste hitta förutsättningar där vi kan utvecklas och så småningom få ett gemensamt språk att mötas i.

Här är ett exempel på hur vi kan använda elevernas modersmål som resurs. Mustafa har gjort en film på sitt modersmål arabiska om hur man trär symaskinen . Den filmen använder vi sedan när vi får nya elever som behöver lära sig trä symaskin.

 

Modermålets betydelse för kunskapsutveckling/Inese Stopele, modersmålslärare

Just nu pågår en debatt i massmedia kring huruvida ämnet modersmål/hemspråk är till fördel eller nackdel för elevernas kunskapsutveckling. I en debattartikel menar moderata politikerna Carina Wutzler, Camilla Brunsberg och Malin Wengholm att modersmålsundervisning inte ska vara en del av skolans grunduppdrag. Läs hela artikeln här.

I ett inlägg på Facebook gav Inese Stopele, modersmålslärare i Hallsbergs kommun, sin syn på ämnet och jag bad att få lägga det här som ett gästinlägg:

Det vore kanske bra för Malin Wengholm mfl att läsa några ämnesrelaterade böcker och forskningar innan de öppnar sina mun och börjar debattera.

”Orättvist”, ja… Nu skriver jag inte som en modersmålslärare/studiehandledare utan som en flerspråkig person (med ett annat modersmål än svenska) och som en förälder. Min son är 6 och han har såklart ett annat modersmål än svenska. Hemma har jag alltid arbetat mycket med hans språkutveckling (på hans modersmål) på olika sätt, främst med hjälp av montessori pedagogik. Vi läser böcker och läser MYCKET, och varje dag. Vi läser både ”gammaldagsböcker”/klassiker och modern litteratur. Hans modersmål är riktigt bra, och jag ser hur detta hjälper honom även med det svenska språket. Eftersom han hade ”knäckt språk-/läskoden” i tidig ålder hade han inga problem med att börja läsa även på svenska. Han är duktig på att samtala konstruktivt (för sin ålder), på att argumentera och berätta (jo, tack vare modersmålet!). Och att lära sig fler språk är en fantastisk bra träning för hjärnan, som hjälper även i andra ämnen (jo, han är duktig på matte också!).

 

Nu ska jag vara helt ärlig och säga att inte alla barn som har svenska som modersmål har de bästa språkkunskaperna heller. Att man behärskar vardagsspråket betyder inte att man verkligen är bra på att skriva, fantisera och att man har ett rikt språk och stort ordförråd ”per automatik”. Det jag ser idag är att många barn och unga har egentligen väldigt dåliga språkkunskaper och jag tycker att en av anledningarna till detta är att de inte läser böcker! Och här är det ingenting med ens modersmål och nationalitet att göra! Har man ett ”fattigt språk” kan man inte bli bra på att skriva texter, författa, uttrycka sig muntligt m.m. Punkt slut.

Eftersom jag kunde 4 språk innan jag började lära mig svenska och hade en god förförståelse och uppfattning om hur språket är byggt, var det mycket lättare att lära mig svenska också. Och eftersom mitt modersmål är ”rikt”, kan jag uttrycka mig bättre på alla andra språk också. Om man t.ex. inte vet på sitt modersmål om att något ord eller begrepp ens finns kan man inte veta detta på andra eller tredjespråk heller när man t.ex. vill skriva något med hjälp av en lexikon. Jag är helt övertygad att man BLIR bättre på andra- (tredje-, fjärde-) språk med hjälp av sitt modersmål!

Modersmålsundervisning efter skol tid är en ”fin” idé det med. Klart att barn vill stanna kvar efter skoltid när deras kompisar går hem och gör roligare saker. På sådant sätt sänker man modersmålets status och betydelse ännu mer. Man borde satsa mer på att integrera språkarbetet i alla ämnen så att eleverna skulle ha fler tillfällen att träna på att skriva, rapportera, presentera m.m. På svenska! Man kan arbeta med språket på många olika sätt även på NO, SO, hemkunskap, t.o.m. idrott. Att arbeta mer med ”translanguaging” (på ett medvetet sätt använda elevernas flerspråkighet som resurs i undervisningen och låta eleverna använda alla sina språk som resurs i lärandet) med de flerspråkiga eleverna vore också något att satsa på. Och för en gångs skull – var inte rädda att knyta familjerna närmare till skolan, ge läxor, samarbeta med föräldrarna, be dem att förklara ämnena hemma på sina modersmål!

Jag har lärt mig att vara stolt över mina språkkunskaper trots att jag pratar med brytning och skriver inte 100% korrekt. Varje dag använder jag 3 språk konstant (lettiska, svenska och engelska) och hoppar från det ena till det andra utan någon svårighet. Jag ser detta bara som en förmån – som hjälper mig att lära mer och bli bättre på det jag gör – och inte som ett problem. Jag hoppas att ”translanguaging” blir mer populär även utanför skolan, och att människor kommer att få chans att visa sina förmågor och kunskaper och använda alla sina språk inte bara i skolan, men även på universitet och senare i sitt arbete.

Jag är tacksam och uppskattar väldigt mycket att barn med ett annat modersmål än svenska ges den här möjligheten att läsa sitt modersmål (40-60 minuter i veckan!), och jag hoppas att detta får bli kvar.

Slutligen vill jag skriva en bra mening som jag hörde på en föreläsning ”Att jag pratar med brytning betyder inte att jag TÄNKER med brytning”. Så trots att de flerspråkiga elevernas svenska kanske inte blir perfekt betyder inte att de har sämre ämneskunskaper (som skulle leda till att de har svårt att hitta jobb i framtiden). Låt barn känna sig stolta över sin flerspråkighet istället för att ännu en gång påminna dem att deras språk har en lägre status än ett annat språk. Språket är en viktig del av människans identitet, så ….

P.S. Jag arbetar (och är också en egenföretagare) och betalar skatter precis som alla andra. Jag vet att stor del av mina skattepengar går till saker som jag har inget behov eller nytta av. Men – ni får kanske införa en ”språkskatt” till de flerspråkiga elevernas föräldrar, så att de kan ha sin modersmålsundervisning kvar, om det nu är så dyrt med modersmålsundervisningen. 

P.S.2 – Jag vågade faktiskt skriva det här långa inlägget utan att be någon av mina svenska vänner att kolla det jag skrivit. Men ofta gör jag det, så att folk inte skulle tycka att jag ”tänker med brytning” (dvs – kan inte så mycket). Men jag vet att sådan är vardagen för många flerspråkiga människor och elever – de skäms över sitt språk och är rädda att säga/skriva fel. För många barn är den korta modersmålsundervisningsstunden en härlig stund när de får känna sig trygga, våga vara sig själva, och kan känna sig DUKTIGA (”jag KAN!”).

/Inese Stopele

Det är inte bara Inese Stopele som reagerat på debattartikeln. I följande artikel gav flera lärare bla, svar på tal: ”Utan hemspråk klarar sig inte våra elever”.